Levagala, vänner och insikter

Hur ska jag se ut?
Vad ska jag ha på mig på Levagalan, funderade jag på innan jag åkte från Mundekulla. Helena och Mona fick bli mina stylister och de röstade båda på en guldig kjol och en lite glittrig tunika till. Helenas råd var dock att det viktigaste är att du känner dig som dig själv och har din egen stil. Det kändes mycket sant samtidigt som jag inte kände att jag hade några kläder helt i min egen stil när det gällde att gå på gala. Min egen stil skulle nog varit en lång vacker ekoklänning i gult eller orange… Helenas förebild här var Kristina Lugn som enligt Helena alltid kommer till Nobelfester som den hon är och i sin egen stil.

Möte med en kär kvinna
Denna gången unnade vi oss (jag och Peter) att bo på hotell istället för att släpa runt på ryggsäckar runt halva Stockholm och bo på vänners soffor… Åhh så skönt det kändes. När vi hade landat på hotellet gick jag iväg för att möta Bonnie… en kvinna som jag hade samverkat med för ca 14 år sedan då hon drev Leionhjärtas bokhandel mitt i centrala Stockholm och jag fick använda hennes mysiga lokaler längst uppe i huset för mina kurser och för en konstutställning. Sedan flyttade Bonnie till Nya Zealand och jag flyttade några år senare till Öland och sedan Mundekulla. Nu skulle vi träffas på mysiga Sturekatten, ett café helt i gammaldags anda. Åhh så kul det var att träffa Bonnie och vi hittade en mysig soffhörna längst upp i cafét, där vi satt i 2 timmar och pratade.
　
Förberedelse inför festen
Jag hade dessutom fixat ett hotell på Östermalm jättenära Berns där festen var. Så jag gick tillbaka dit och fixade till mig efter konstens alla regler, jag hade till och med köpt hårspray, vilket Mona och Helena hade sagt var ett måste om frisyren och mina lockar skulle sitta på plats. T.o.m lite läppstift fick komma på och det är väldigt sällan det händer men det var nog redan försvunnet när vi närmade oss Berns.

Utseende och "ytliga" fester
Ja så här såg vi då ut när vi anlände... typ "synts i vimlet" -stil...
Jag kände hur medveten jag plötsligt blivit om vad jag skulle ha på mig och hur jag skulle se ut och insåg att uttrycket ytliga fester mycket väl kan ha att göra med att alla är så fixerade vid hur de ser ut… och hur ska man då kunna ha intresse och fokus på de andra på festen… Speciellt vi kvinnor, ägnar ju ofta så mycket tid innan en fest till att göra oss fina. Vi ska ha rätt kläder, vara välsminkade och vara fina i håret. Peter hade inga större problem med att klä sig.. Det blev vanliga svarta kostymen och en skjorta och sen var det klart!

En lyckad kväll
I minglet träffade vi på Johanna Hofring som har Ekovaruhuset i gamla stan samt även en egen butik i NewYork. Hon hade på sig en härlig orange ekoklänning och hon kändes så genuint fin, naturlig och trevlig. Sedan var det dags för middag inne den vackra lokalen med stora ljuskronor, guld och glitter. Leva hade dukat upp det så fint och vi som var nominerade fick sitta vid några runda bord längst fram.

Här står Johanna och är prisutdelare...och ni ser lite av hennes fina klänning

Vackra Helena Soluna med sin riddare, Felix Lancelot samt jag.

Min kupp
Jag hamnade mellan två unga tjejer som såg nästan likadana ut och redan hade funnit varandra och pratade på för fullt med varandra… Hade jag viljat hade jag säkert kunnat komma in i samtalet men jag är hellre tyst än anstränger mig att vara social om jag inte har så mycket att säga. På andra sidan satt min väninna Helena Soluna och hennes kille Felix Lancelot som även uppträdde på scenen och min man Peter samt Malin Berghagens kille Martin, och ibland även Malin som pendlade mellan vårt bord och ett annat bord. Så jag insåg att om jag skulle få en trevlig kväll så vore det smart att flytta mig lite närmare dem jag hade lite mer gemensamt med så jag flyttade över till andra sidan bordet och hade sedan en jättemysig kväll i trevligt sällskap.

Peter, Martin och Malin

Vi har ju det gemensamma nu att det är ungefär lika stor ålderskillnad mellan Malin och Martin som mellan mig och Peter. Så därmed har vi pratat om att det vore roligt att träffas vi fyra och nu råkade det ju bli så lite av sig självt. Lustigt att det ofta blir en stor grej när kvinnan är äldre, men jag och Peter har vant oss nu och tänker sällan eller aldrig på det. Malin och Martin vekar ta ganska lugnt på det med.

Therese som skapat föreningen maskrosbarn fick välförtjänt sitt pris

Vi är vinnare hur som helst
Vi blev inte vinnare i vår klass men kände oss som vinnare ändå ... det var inte så viktigt… och det handlar ju inte om vem som är bäst direkt... det var en kul grej att vara där helt enkelt. Andra trevliga personer vi träffade på var Mia Törnblom som Peter bjöd in till oss och hon sa att hon gärna kommer till Mundekulla på ett evenemang nästa år. Mysige Väder- Pär Holmgren och Peter är ju bästisar så han och hans fru pratade vi en del med också och Pär var liksom vi också nominerad.

Nya insikter
Idag har jag funderat mycket på det där med fester och vad som är min personliga stil. Jag tror att det är att vara så naturlig som möjligt och gärna ha kläder som är ekologiska eller linkläder tycker jag mycket om med. Hårspray tror jag nog att jag ska skippa i framtiden. Det är dessutom inte miljövänligt. Jag strosade runt i gamla stan och hittade till Ekovaruhuset och det var så fint och kändes så genuint och hon som stod där var också så mysig och trevlig. När jag gick vidare kändes många andra butiker lite billiga och utan riktig känsla. KUS som har linnekläder kändes dock väldigt genuint och jag blev så förtjust i några oranga kläder. Nu sitter jag när på vårt hotell och skriver och nu är det dags att sova… God natt…