Min fina farmor!
Nu är jag på Öland igen och i veckan har jag, min syster och min faster spridit farmors aska på Alvaret. Vi fann en vacker plats med vackra blommor på och där hjälptes vi åt med att sprida askan. Farmor hade skrivit en så vacker dikt som handlade om att hon ville att hennes aska kanske skulle ge kraft till en ny stjälk och en ny blomma… och min faster läste nu det brev farmor hade lämnat och den fina dikten. Vill gärna dela den med er när jag skrivit av den, för den är så fin….
Min farmor älskade Alvaret och blommor, fåglar och allt i naturen.
Hon ville att det skulle vara enkelt för oss att minnas henne och säkert ville hon även att vi skulle ge oss ut på den plats hon själv hade älskat så mycket. Hon ville nog att vi skulle minnas henne där på Alvaret bland alla blommorna och med fågelsången och inte i en kyrka eftersom farmor inte gick i kyrkan utan hennes kyrka var naturen och Alvaret på Öland, speciellt tror jag.
Jag tycker så mycket om min fina farmor
Ja jag säger tycker om för det känns som hon finns med mig nu med men på ett annat plan. Jag inser nu ännu mer vilken viktig plats hon har haft i mitt liv. Varje sommar sedan jag var barn, åkte vi till Öland och hälsade på farmor. Då möttes vi alltid av en varm kram och ett varmt leende och det kändes verkligen att farmor tyckte mycket om oss… Ja hon var så glad i alla sina barnbarn och sedan även i barnbarnsbarnen som hon också fick njuta av då hon blev 99 år.
Den funktion min farmor har haft i mitt liv
....kommer ingen annan att kunna fylla… så är det bara. Den trygghet som hon även gett mig bara genom att finnas de senaste 10 åren, sedan jag flyttade först till Öland och sedan till Småland, den har betytt så mycket. Jag känner en saknad att inte kunna hälsa på farmor och ta en fika som jag ju alltid brukade göra när jag var här. Men idag tänkte jag mig att jag och farmor tog jag en fika i köket ändå och vi pratade om blommor och annat.. så visst finns hon med ändå.
Farmor hade en trygghet och ett ljus inom sig.
Hon pratade nästan jämt om blommor, djur och fåglar då det var hennes stora intresse och därför var det alltid så inspirerande och upplyftande att träffa henne. När hon inte längre kunde ta sig ut så lätt så kunde hon se naturprogrammen på Tv och det missade hon inte. Min farmor var också mycket skärpt och hängde med i allt som skedde. När Da Vinci-koden kom ut var hon ju över 90, men hon läste den och inte bara den utan flera andra böcker runtomkring den boken och tyckte det var mycket spännande…
Blommorna och naturen var viktigast i hennes värld.
Jag funderade lite på hur jag själv kan bli som farmor med det inre lugn och den trygga värme hon hade. Jag tror det handlar mycket om att fokusera på det som är sant, verkligt och äkta. När jag och farmor såg en blomma och pratade om blommor, då var det som vi befann oss i ett ljust medvetande som egentligen är det vi kan kalla den verkliga världen…. Då var vi ett med Gudinnans skapande kraft och kunde njuta av att dela upplevelsen av allt det vackra som hon har gett oss att njuta av och som finns i hennes famn.
Jag vill bli mer och mer som min farmor
....och njuta av det Gudinnan skapat och fokusera på och samtala om det som är viktigt och verkligt…. När jag blir äldre vill jag med ha det ljus och den inre trygghet som är så helande för andra att få möta… Jag vill med sprida den värme och det ljus som farmor gjorde till mig och prata om blommor och fokusera på det som är sant och verkligt.
Tack fina älskade farmor!
Nu ska jag minnas dej när jag går bland alla blommorna på Alvaret!
Vickleby Alvar och orkidéer
En dikt som farmor älskade och hade på väggen i stugan!
En morgon
Alvaret tidigt en morgon
Här flödar himmelens ljus
friskt och rakt och förklarat
Det här det är Herrens hus!






