Jag sov i vårt lilla hus på kullen, utan el och vatten men med underbar tystnad och vidunderlig utsikt över Mundkulla. Gjorde lite yoga i morgongräset och tog mej även ett dopp i vår lilla minisjö, kändes mycket svalkande, vattenmelon fick bli frukosten i trädgården, innan det var dags att sätta mig en stund på kontoret.
Vårt lilla sommarhus på kullen
Vattenmelon till frukost - en njutning när det är varmt
Fokus på glädje, lyfter fram motsatsen
Det hade redan igår väckts lite känslor när det gällde en viss upplevelse och idag triggades de ytterligare och jag blev så jättearg och upprörd och även ledsen över något som egentligen var en bisak men nog stod för andra djupare känslor inom mig. Jag tillät mig att släppa fram känslorna med mig själv en stund och det kändes skönt och jag hittade en ny kraft i det. Men en del av dagen tillbringades ändå i en viss dimma då det var mycket känslor kvar ... Jag tror att det handlade lite om att att när vi beslutar oss för att vi är redo för mer glädje, njutning och kärlek i livet, då kommer allt upp till ytan som står ivägen för detta.. det blir lite mer synligt.. men det är ju egentligen bra ... även om det inte alltid är så kul. Så skulle det hända er så se det som en liten utrensning.
En fin och djupt givande eftermiddag
Framåt eftermiddagen hade det mesta lagt sig och jag och Peter tillbringade en skön eftermiddag på vår kulle och låg där i solen och pratade om Mundekulla och hur vi kan driva den här verksamheten på ett sätt där vi har en balans i tillvaron och tid för oss själva. Det var så vackert att ligga där i gräset och se ut över alla smörblommor. Då känner jag att även om det ibland är mycket arbeta att driva Mundekullla så är det en så underbart fantastisk plats och jag tror vi är på väg att finna ut ett sätt att kunna driva det så att vi även har mer tid till våra kreativa uttryckssätt och tid till oss själva och varandra.
Jag känner mig hemma i Småland
Efter min tripp till Mariestad så känner jag ännu mer att jag verkligen är lite trygg och hemma här i det småländska landskapet... Även om jag inte är en skogsmännsika så älskar jag de små ängarna som inramas så tryggt av skogen... och de små röda stugorna... det känns som att landskapet och även männsikorna här har en lugnande inverkan på mig.. bara dialekten är ju så lugn och mysig.
Det hade redan igår väckts lite känslor när det gällde en viss upplevelse och idag triggades de ytterligare och jag blev så jättearg och upprörd och även ledsen över något som egentligen var en bisak men nog stod för andra djupare känslor inom mig. Jag tillät mig att släppa fram känslorna med mig själv en stund och det kändes skönt och jag hittade en ny kraft i det. Men en del av dagen tillbringades ändå i en viss dimma då det var mycket känslor kvar ... Jag tror att det handlade lite om att att när vi beslutar oss för att vi är redo för mer glädje, njutning och kärlek i livet, då kommer allt upp till ytan som står ivägen för detta.. det blir lite mer synligt.. men det är ju egentligen bra ... även om det inte alltid är så kul. Så skulle det hända er så se det som en liten utrensning.
En fin och djupt givande eftermiddag
Framåt eftermiddagen hade det mesta lagt sig och jag och Peter tillbringade en skön eftermiddag på vår kulle och låg där i solen och pratade om Mundekulla och hur vi kan driva den här verksamheten på ett sätt där vi har en balans i tillvaron och tid för oss själva. Det var så vackert att ligga där i gräset och se ut över alla smörblommor. Då känner jag att även om det ibland är mycket arbeta att driva Mundekullla så är det en så underbart fantastisk plats och jag tror vi är på väg att finna ut ett sätt att kunna driva det så att vi även har mer tid till våra kreativa uttryckssätt och tid till oss själva och varandra.
Jag känner mig hemma i Småland
Efter min tripp till Mariestad så känner jag ännu mer att jag verkligen är lite trygg och hemma här i det småländska landskapet... Även om jag inte är en skogsmännsika så älskar jag de små ängarna som inramas så tryggt av skogen... och de små röda stugorna... det känns som att landskapet och även männsikorna här har en lugnande inverkan på mig.. bara dialekten är ju så lugn och mysig.
konsten att njuta av allt, även av tårar och ilska!!!
SvaraRaderaoch konsten att inte fördömma sig själv för att man blir aaaaaaarg någon gång ibland
kram från Erika som satt och kände sorg halva morgonen idag för att jag varit så arg på min son... i typ söndags...
Åh vad härligt att du delar! Tänk något liknande hände mig! Hade en helt fantastisk dag när jag fick möjlighet att hjälpa en vän med så mycket i deras stora hus fullt med saker. Vi skapade lite ordning på en plats och riktigt kände hur energierna började flytta runt på ett härligt och positivt sätt! Så körde jag hem och kände mig sååå lycklig och tacksam. Men, väl hemma får jag ett litet trist besked, verkligen en småsak egentligen...men blir såå ledsen och sur på en tiondels sekund. Och, som du säger det har ju inte så mycket med själva händelsen i sig att göra, utan vad den framkallade i mig. Något djupare...känslan av att något annat är viktigare än jag, för den personen... Det jag nu gjort var att ta mig en funderare på...hur kan jag göra mig själv ännu viktigare - för mig själv - i mitt liv. Inte vänta på att någon annan ska göra det. Och då vet jag ju så många saker...Fortfarande sitter det dock kvar lite... så jag får nog också klura på...vad det är egentligen..får se om jag hittar dit ikväll.. :)
SvaraRadera"inte är skogsmänniska"
SvaraRaderaEtt svårdefinierat begrepp. Är du stadsmänniska om du inte är skogsmänniska? Är man skogsmänniska om man gillar grönområden i staden.
Man kan även se det som någon grön person som det växer mossa på.
:-D
Tack för ditt fina inlägg om hur jobbiga saker kan komma upp när vi väljer mer glädje! Det är precis det som häner mig just nu. Jag lyssnar mer och mer inat och märker mer och mer av obalanser i vissa relationer och situationer... TACK!
SvaraRaderaDet är skönt att veta att jag inte är ensam om detta och att det är normalt ; ).
Kramar, Karina
PS: Här i södra Frankrike njuter vi av fullmogna bigarraer och smultron!
Tänk att "hamna" på denna sida när jag som allra mest behöver det -vilken gåva att vara tacksam över!
SvaraRaderaJag behöver mer än väl vackra ord att öppna mitt hjärta med och få möjligheten att hitta tillbaka till glädjen och njutningen i min vardag, i det lilla!! Jag gläntar försiktigt på mitt hjärtas dörr och vill mer än gärna vara med på denna fantastiska möjlighet till sommarkurs för alla oss gudinnor!
Tack Anne för att just du finns för oss med dina ord och gärningar!!
Anita
Stort tack för alla era inlägg som gav mig så mycket nu här på morgonen.
SvaraRaderaErika: ja det är en bra konst att träna sig på att inte fördöma sig själv när man blir arg.. skönt att höra att jag inte är den enda i världen som blir arg.. är man eldkvinna så är man..tack!
Karin: det var precis det som det handlade om för mig med.. att inte vänta på att andra ska göra mig viktig och älska mig utan göra mig.
själv viktig och älska mig själv.. tack för att du satte så bra ord på det.
Fjäderlsö tvåfoting (underbart namn) men änglavingarna finns nog där... kul med dina tankar om skogsmänniska som det växer mossa på :-).. ja jag menar nog att jag brukar inte gå så mycket i skogen.. gillar ängar och öppna fält men visst är skog jättevackert med.
Karina.. fint att kunna känna igen sig i varandra och låta det var okey det som är...och jag tor som du säger aatt ju mer vi lyssnar inåt ju mer märker vi obalanser och kan rätta till dem... underbart att ni redan har smultron och bigaråer..
Anita: så fiiiint du skriver.. det värmer mitt hjärta och ger mig mer inspiration när det gäller Gudinneskolan.. tack fina du.. och jättekul att ha med dig i Gudinneskolan. kram Anne
Stort tack Alla för er jättefina feedback.. jag lär och inspireras av er ...kram Anne