lördag 8 december 2012

Jag vet ju att du älskar mig ändå!

Så varför bry sig så mycket 
när någon har glömt bort vem han/hon är 
och därmed inte ser storheten eller sanningen 
i vare sig, sig själv eller nån annan... 
Varför inte bara leva i vår sanna värld 
och le lite underfundigt och tänka... 
jag vet ju att du älskar mig ändå... 
och en dag kommer du veta det med...

Först så sa han så mycket fint om mig
....och det kändes djupt och gott och även sant....men Så kom det där klumpiga uttalandet och de där orden plötsligt som jag kände mig sårad av... en klump i magen... men jag tänkte...jag väntar nu och är kvar i mitt sanna jag...jag väljer att värna om mig själv just nu... Eftersom det tillhör min nya "standard" att vara kvar i mitt sanna jag... samt eftersom det även är en person som jag ändå respekterar och alltid haft en fin relation med...

Lite senare när jag fått tid 
...att se vad det var som hände kunde jag plötsligt se det på ett nytt sätt... Han sa det där för att han först hade uttryckt så mycket kärlek och uppskattning till mig och sen kände att det kanske blev för mycket och behövde förklara sig eller ta tillbaka det... kanske även inför de andra. Ja kanske t.om för att han är lite förtjust i mig.... Det var en fin insikt att få och det kändes lite nytt att jag kunde välja att se det på det sättet  och vända detta så snabbt.

Jag vet att du älskar mig!
Tilliten till att personen uppskattade mig mycket även när den inte uttryckte det helt och fullt, kändes som ett nytt sätt att tänka på... att kunna kvar i min goda grundkänsla för mig själv och liksom Don Quijote i boken "Den snillrike Don Qijote av la Mancha" när hans älskade kastade disktrasan på honom för att hon var arg och ville jaga bort honom...... istället tolkade detta som att hon kastade sin vackraste näsduk på honom i en kärleksfull gest för att hon älskade honom:)...  (ja något liknande tror jag det står i boken) Ja att faktiskt kunna vända på det som sker och tolka det till vår egen fördel och till det bästa utifrån att vi alltid är värda kärlek och uppskattning.... jag tror vi har en del att lära av Don Quijote :)

                                                    Affirmationskort av Louise L Hay

Det är ju faktiskt så..
....att vi alltid är värda att bli älskade... och att oavsett vad människor gör eller säger så finns även deras sanna jag inom dem och Det älskar oss... jämt.. De kanske inte själva vet om det i stunden när de inte är i kontakt med sitt sanna jag... men Vi kan välja att se och relatera till deras sanna jag ändå och välja att ha huvudfokus på det istället för deras rädsla eller ego...... och det gör ju livet och våra relationer mycket enklare... Lite så kändes det som skedde inom mig idag... Jag vände det och just i denna situation var det ju lite enklare eftersom det är en i grunden god relation... men jag tror vi kan göra så i fler situationer när någon reagerar på oss på ett sätt som inte känns bra... Vi kan ju tänka t.ex: - Jag eller det jag säger måste vara väldigt intressant för den här personen eftersom den reagerar så starkt på mig... eller Den här personen måste verkligen älska mig eller bry sig om mig eftersom den fokuserar så mycket på det jag säger eller gör... Eller säkert finns det tusen andra vändningar till vår fördel...

Kanske kan vi bara besluta oss för att leva i den sanna verkligheten
....här och nu och välja att tolka allt till vår fördel som Don Quijote... Det är vi ju värda hur som helst... Allt som någon säger eller gör mot oss och som inte kommer från kärlek är ju ändå inte sant. Du och jag är ju fantastiska hur som helst ...eviga underbara själar... som ingen kan skada...Ja det är i alla fall vad A Course in Miracles och de flesta andliga källor säger... och även vad Anita Moorjani upptäckte i sin Nära döden upplevelse...Så varför bry sig så mycket när någon har glömt bort vem han/hon är och därmed inte ser storheten eller sanningen i vare sig sig själv eller nån annan... varför inte bara leva i vår sanna värld och le lite underfundigt och tänka... jag vet ju att du älskar mig ändå... och en dag kommer du veta det med...


Visionen: Jag lever i en värld där är älskad och respekterad och där alla vill mig väl.

Affirmationen: 
I am worth loving
Jag är värd kärlek

Standarden: 
Att välja att vara kvar i min goda grundkänsla om mig själv oavsett vad andra säger eller gör... 

Handlingen: Att idag leva som Don Quijote och tolka alla händelser och beteende till din fördel.

Ha nu en underbar helg Kära systrar! KRAM Anne Solveig!

Samt Varmt varmt tack för er jättefina respons på den här Julkalendern ... samt även på min idé att skapa en liten bok av inläggen här... det betydde mycket och tack vare er så ska jag nog sätta samman något.

3 kommentarer:

  1. Haha, åh, vad härligt med Don Quijotes perspektiv.
    Jag ska ta det till mig, verkligen!
    Har boken hemma, så blir väl en läsning senare.. :)

    Men vad härligt att gå runt och känna/tänka att allt alla gör mot en är av kärlek! Min pojkvän ligger o slöar i sängen, men det är ju en gåva för mig: hela vardagsrummet har en så härlig tystnad och helighet..det är bara jag här.. tack, får jag lov att säga! (Förut beklagade jag mig lite grann.)

    Jag gillar också idén från förra inlägget, men blir ibland lite tagen av orden och startar liksom tankeprocesser - på så vis att man inte genast kan kommentera det som skrevs. Hoppas det är okej också...



    Stor kram, härlig lördag!

    Rakel (Får väl börja säga det nu när det verkar vara OK för andra? :)

    SvaraRadera
  2. Den där Don Quijote var ju en skön prick!! Så vil jag också bemöta omvärlden - så enkelt plötsligt livet känns!!

    Tack Anne för alla dina kloka funderingar, jag låter dem sjunka in i mitt djup!!
    Ha det fint!! Anita

    SvaraRadera
  3. Ja Rakel... jag har inte alls läst boken utan bara några delar av den... men kom på att jag också ville läsa mer... Härligt med ditt nya perspektiv på din pojkvän det inspireras jag av till att se på allt som Peter gör (som jag kan reta mej på ibland)som ett tecken på kärlek till mig:) verkar kul perspektiv...

    och ja ibland behöver vi ju smälta vissa tankar och se vad de väcker hos oss...självklart helt okey... Stor Kram Anne

    Anita!
    Ja han var nog lite kul och skönt galen... kanske kan livet ses på ett enklare sätt.. ibland gör vi allt så allvarligt... kom just hem från en operett i Växjö.. där allt togs med en klackspark och lite humor sång o dans.. kändes befriande. KRAM Anne

    SvaraRadera

Hej!
Tack för att du ger dig tid att kommentera. Du som inte har en egen blogg eller googlekonto kan i rutan "Kommentera som" välja: Namn och webbadress (funkar nog även utan webadress), eller Open ID eller Anonymt.
Hoppas det fungerar annars får du prova dej fram !
Varmt tack, din feedback betyder mycket för mig... Anne Solveig