Känslor och att bejaka dem

Igår hade jag en kär vän på besök... det känns alltid mycket fint när vi träffas men igår väcktes en frustration när vi pratade om något som vi inte var riktigt eniga om. Vi blev ganska snabbt sams men jag bar ändå med mej lite av det som hade hänt under resten av dagen då det hade väckt starka känslor i mig.

På natten vaknade jag
med en jobbig känsla i magen.... jag provade att försöka bara låta den finnas men efter en stund satte jag mig upp och började skriva. Jag skrev och jag blev arg och jag skrev och tårarna kom och jag skrev tills det kändes lugnt igen. När jag skrev kom det upp liknande händelser jag hade upplevt i mitt liv, varvat med gårdagens händelse... jag kunde se en del samband, jag kunde förstå vad det handlade om på ett djupare plan och varför jag hade reagerat... Sen somnade jag. När jag vaknade hade jag just haft en mycket fin dröm och den jobbig känslan var helt borta istället kändes en mer positiv och lätt känsla.

Att finna sitt eget sätt att hantera känslor
Jag vill berätta det här för att det finns så många teorier om hur vi bäst kan hantera känslor och kanske finns det en mängd olika sätt som passar olika männsikor. En del teorier handlar om att bara titta på känslorna och låta dem finnas där.. men det har inte fungerat så bra för mig... Jag har märkt att för mig läker det snabbast och bäst när jag bara dyker ner i känslorna... kanske genom att skriva av mig omkring det som känns eller be någon att lyssna när jag berättar... och då verkligen bejaka och släppa fram de känslor som finns där och som längtar efter att komma fram. Genom att jag i många år har hållit på med parsamtal är jag bra på att snabbt komma i kontakt med mina känslor. Det gör att jag inte behöver bära med mig dem så länge. När jag dyker ner i känslan så kan den få komma till uttryck helt och fullt och då helas det som ska helas...

Att helas på ett tryggt sätt
Med detta menar jag inte att slänga ur sig det man känner till dem som har väckt känslorna. Det är ju ett försvar och det hindrar oss ofta istället att få kontakt med den djupare känslan eller den djupare smärtan inom oss. Nej jag menar att ta en stund med sig själv eller någon man har förtroende för och titta på det som hände... känna de känslor som väcktes... Ibland kanske vi kan tycka att det där var ju bara en liten grej... men allt som väcks handlar ofta om sådant som verkligen har varit en stor grej för oss i det förflutna... andra trycker på våra knappar för att det ska få komma upp till ytan och för att vi äntligen ska få släppa fram det.. och det är inte så lätt att vara tacksam för det... men när vi förstår det så är det ju en gåva även om den sällan känns kul.

Slutligen pratade jag med min väninna
Även om jag släppt det mesta av känslorna hade jag ändå lite funderingar under denna dagen också...Därmed kändes det fint att kunna sitta med Helena en stund som varit med i situationen om höra hur hon upplevde den, det kändes bra att få någon annans syn på det hela och även att bara få prata om det och få klarhet i det på det lite mer tydligt... Nu känner jag att jag har fått många insikter och det ska bli spännande att se om jag känner det mer lugnt nästa gång en liknande sak sker... GOD NATT