Nu har det börjat landa

Igår när jag gick och lade mig kändes det så skönt att beslutet om det namn jag ska gå ut med på boken samt även att beslutet om bokomslaget började landa...

Utmanande val
Det har varit lite utmanande veckor även om det har varit jättemysiga stunder med vid brasan och samtal med Helena och vår helt underbara retreat. Samtidigt har de här funderingarna funnits där... Jag har ju länge känt att jag så småningom skulle ändra lite på mitt namn. Även om jag tycker att Nilsdotter är så vackert så är det som att det har börjat tjäna ut sin tid. Det var verkligen så rätt när jag valde det men jag har de senaste åren tänkt att jag kommer att ändra mitt efternamn så småningom.

Valet behövde tas nu
I samband med att jag nu ska ge ut en bok så kändes det viktigt att göra ev ändringar innan så att jag inte heter en sak på bokomslaget och ett annat sedan tex på min kommande Cd, hemsida m.m. Så därmed blev det lite akut att fundera på detta. Genom funderingarna kom de djupare aspekterna av namnbytet till ytan som vad det egentligen står för för mig.

Inte längre bara pappas dotter
Jag hette ju först Nilsson och min pappa hette Nils Nilsson... Därmed kändes det en tid rätt och enkelt att ändra till Nils-dotter istället för Nils- son
Men den senaste tiden har jag känt att jag vill vara min egen person ännu mer och att det är dags att följa min egen sanna själsväg. Därmed kändes det dags att lämna Nilsdotter. Det var inte ett enkelt beslut och när jag förut har fört det på tal har så många tyckt att "Nilsdotter är ju så fint" Det tycker jag med men det handlar om något djupare nu ...

Solveig och Solväg
Jag har en längre tid funderat lite på att istället lyfta fram mitt andra namn..."Solveig" Dels för att det ju är mitt namn... det är bara jag ... och dels för att jag tycker om att som indianerna ha ett namn som påminner mig om min livsuppgift... Jag vill ju sprida ljus... och lysa upp för andra.. inspirera dem till att vandra den ljusa vägen och själv vandra en ljus väg... Då känns Sol-väg som Solveig betyder för mig, bra.. Så det är jag nog på väg till nu... Kände att det var mycket viktig att få de andras tankar om detta igår i kvinnocirkeln och det stärkte mej mycket på vägen.

Ett varmt ljus i bröstet
När jag gick och lade mig igår kväll läste jag lite i en bok om änglar... När jag sedan blundade och tänkte på Anne Solveig så var det som om ljusa änglar dansade i bröstet och en varm ljus känsla fyllde mig... Drömde även på natten att jag såg en ljus man (vitklädd lite som en ängel utan vingar) som hälsade och vinkade och han hade en så vacker utstrålning att jag inte vågade hälsa.. Jag tolkar drömmen delvis som att det var min egen inre man som nu finns där starkare ... min inre själsman som jag är redo att vandra min unika väg med när jag släpper det andra...

Jag vaknade och hoppade upp med en glädjedans
Det händer sällan eller aldrig... men berodde nog på att något nu har landat i mig... Sov ju över i Stina-Tinas fina lägenhet och nu sitter jag här och ser ut över hustaken och Kalmar kyrka som ser ut som ett slott som solen lyser på just nu. På andra sidan har jag vattnet och Kalmarsund och kan se över till Öland. Åh så fint att jag ska låna Tinas lägenhet nu en vecka före jul och en vecka i januari... Jag trivs så bra här och behöver lite egen tid samt att komma in till stan lite...

Det finns en mening med det som sker
Slutligen kan jag nu inse att jag behövde de här två veckorna för att verkligen fundera på mitt namn, boken m.m. och att jag är på väg in i en ny fas i livet... Så nu känner jag mig tacksam för att internetuppkopplingen inte har fungerat för då har jag ju i lugn och ro kunnat vänta och fundera djupare och inte kunnat tex stressa fram boken... Men nu är jag snart redo att gå vidare...