lördag 28 augusti 2010

Livet ger mig mer vila.

Vi hämtade flyttkartonger hos en väninna för att kunna flytta saker i huset och jag gick ner för trappan.. Kanske var det för att jag hade flyttkartongerna i handen som jag inte såg de sista stegen.. Jag bara kände att foten vek sig i en helt fel ställning och hur det knäckte till och kändes att något blivit helt fel...

Just då fick jag en tydlig insikt
I det ögonblicket när jag sedan satte mig ner i trappan och kände värken komma och såg foten svullna upp .. då insåg jag att det skulle bli mer vila och stillhet för mig ett tag. Jag såg en bild av att jag var uppe i mitt gula rum i Mundekulla och vilade, målade, läste och sysslade med det jag kände och älskade att göra .. en längre tid. Jag insåg att alla mina olika planer när det gällde hösten: om jag skulle skaffa en lägenhet, resa utomlands, var på Öland m.m. att det var inget av detta som jag helt hade känt för just nu .. och jag insåg att det inte heller skulle fungera så bra med foten... Det jag längtade mest efter var att helt enkelt få vara i mitt gula rum i Mundekulla ... vara ledig men vara hemma... Det var denna bild som dök upp när jag satt där i trappen... och mitt i smärtan kändes den fin. Den hade jag helt enkelt inte kunnat se innan eftersom att, när jag är helt fullt frisk är det inte så enkelt att vila hemma i Mundekulla då vetskapen hela tiden finns om att det finns tusen saker att ta hand om där.

En stukad fot
Efter en dag på sjukhuset ... bedömdes foten som stukad med ett mindre benbrott och att den skulle läka på egen hand utan mer ingrepp. Efter att ha ringt dem igen fick jag dock tag i en läkare som sa att det var bra att även ha en gipsskena.. så det ska fixas nu. De upplyste mig om att det kan ta sin tid innan det blir helt bra .. Fick uppleva hur det var att hoppa omkring på kryckor samt även bli körd i rullstol på sjukhuset under en dag..... men det var många trevliga människor som gärna hjälpte till.

Att släppa det som varit, värdigt och lugnt.
Hade en väninna på besök här igårkväll och vi hade en så mysig pratstund... Jag insåg då tydligare hur viktigt det är för mig att ta det lugnt nu när vi ska flytta från huset.. att inte bara snabbt packa ned allt i kartonger utan att ge det lite tid och att ha tid att gå igenom allt. Här finns ju fortfarande en del av mina grejor kvar... leksaker.. gamla brev och kort, fotografier.. samt mammas grejor, böcker och mycket mer.. Det känns fint att i lugn och ro gå igenom detta och göra ett värdigt avslut på en stor del av min uppväxt i Mariestad... så på grund av foten och denna insikt blir jag kvar lite längre här än jag hade planerat och det känns bra.

Skulle det nu ske så var det nog rätt tid.
Det verkade som att skulle det nu ske med stukning så skedde det ganska lägligt... Väninnan som det skedde hos hade till och med kryckor hemma som jag fick låna direkt... Vi hade kommit igång en del med att gå igenom saker i huset, men min syster fick ju dock lite extra jobb med att packa och köra till Kyrkans loppis. Vilken tur att jag har en syster som kan finnas till hands, dessutom så är det ju mycket enklare att vara flera att diskutera med när man ska sälja hus..

Finns det fler Gudinnor som stukat foten
Kanske någon som har erfarenhet av detta som kan komma med lite tips, råd vad som kan vara bra att tänka på eller andra tankar, som kan stärka mig... även om alla stukningar ju är olika... samt att detta dessutom är ett lite mindre benbrott med... Det blir mycket vila... Kram Anne

11 kommentarer:

  1. Kära Anne- ibland tror jag att det är så att vi sänder ut en indirekt önskan om paus i vårt liv. Men likväl fortsätter vi att ila runt i vår inre och i vår yttre värld. Rätt vad det är händer det något som gör att vi tvingas stanna upp och ta den där pausen till oss. Först då kan vi bli varse om att vi redan är framme... Då kan vi lättare i vår tystnad höra vår hjärtas röst och inte skynda fram något. I somras la datorn, bilen och kameran av samtidigt och bokstavligen strandsatte mig. Det kom som en blixt från ovan och gav mig en tydlig signal om vad jag innerst inne längtade efter- lugn, stillhet, tid för inre tystnad. Därefter utkristalliserades så småningom en vetskap om att allt är som det ska, saker sker i den ordning de bör, jag behöver inte skynda, jag behöver inte fly, jag behöver bara tid att lyssna in mitt hjärta och vänta in min själ...Plötsligt kunde jag se mönster i mitt liv utifrån. Nu känner jag en stark inre tillit till att när tiden är mogen är jag mogen. Utan dessa haverier hade jag fortsatt att trampa i samma hjulspår men på annan plats. Så kram Anne och tacka din stukade fot och var i det gula rummet, nära dig själv.
    Pernilla

    SvaraRadera
  2. Tack Pernilla.. ja jag har verkligen känt idag att det är en välsignelse och jag njuter av att bara vara, läsa och vila och det är enklare att verkligen lyssna inåt på djupet...kändes fint det du sa om att inte behöva skynda också.. ja jag tror att när denna tid är över har jag lärt mycket och verkligen kommit in på en ny kurs i livet.. för det var det som kom till mig i morse med.. Tack fina Pernilla för dina kloka tankar som stärkte och gav mig igenkännande... Varm kram Anne

    SvaraRadera
  3. Åååh men Anne, som det kan bli!

    Det känns fridsamt, njut av vilan, du pratar ju så ofta om den.

    Med hösten kommer en annan frid i luften, jag känner den nu. Vi packar för fullt, flyttar om en vecka, jag längtar oxå till friden, den är här redan nu - och blir större snart.

    Så vila i allt det vackra du är och har omrking dig!

    Och om du kan ta av gipsskenan ibland, smörj gärma med Arnikasalva fr Weledea, finns i hälsokost. Eller om du köper Arnika essens, 20 droppar i 2 dl vatten.

    Är det hö eller vä fot, manliga eller kvinnliga foten?

    Benbrott, stukning. Är det något i ditt liv som fått ett brott, en stukning???

    Läkekvinnan i mig är på G.

    Stor kram Erika

    SvaraRadera
  4. Hej Erika!
    Tack för tips om Arnikasalva.. ska ta med mig det... Ja jag har lyssnat till vad det står för (förutom att det ger mig vila) Lyssnade djupt in i foten idag och fick till mig ett tydligt budskap som kändes mycket sant och bra och som jag ska försöka att följa så mycket jag kan..) men kanske kommer det mer....ska suga på det själv lite...KRAM och vila du med .. utan att stuka foten.

    SvaraRadera
  5. en sak till

    ur sprickor kan det nya komma fram

    som en blomma i asfalt eller vulkanutbrott

    njut av din blomma

    kram igen - Erika

    SvaraRadera
  6. Tack Erika

    Ja det känns som att det är något nytt som länge viljat komma fram och nu är det tid att lyssna och ta det på allvar... det räcker med en stukad fot..... bra tanke att se vad just stukning och benbrott står för.. fick lite insikt om det med.. Kram

    SvaraRadera
  7. Anne..hoppas att du har det gott trots foten..

    Vår förmåga till läkning utvecklas ju när vi förlitar oss på vår inte kraft..
    Och att riktigt komma i kontakt m vårt inre så behöver vi balansera vår utåtriktade verksamhet m inåtvänd stillhet, i vila..
    Så bara njut i ditt gula rum m allt som är mysigt.. Stllhet gör ju också andningen mjuk o skön..

    Kramar från Mona M (hbg)

    SvaraRadera
  8. Tack Mona för mycket kloka tankar.. fint det där du skrev om att fölita sig på sin inre kraft..... och att balansera utåt med inåt verksamhet... fokuserar mycket på att lita till kroppens egen inre läkningsförmåga nu.. känns fint med det du skrev om att njuta i mitt gula rum...Kram Anne

    SvaraRadera
  9. Tack så mkt Anne!
    Även när vi är i stillhet så kan vi få många upplevelser..
    Att bara vara är inte helt fel det heller..
    Kramar, Mona M

    SvaraRadera
  10. Det där med stukade fötter är ett intressant kapitell ... och en minst sagt tydlig markering på att stanna upp när livet går lite för snabbt fram - antingen händelsemässigt eller tankemässigt ... själv har jag varit tvungen "att stanna upp" ett otal gånger i livet pga just stukade fötter!!
    En gång var jag på en helgkurs, tog en skön morgonpromenad och kände mig så ifas med mitt liv ... plötsligt klev jag snett i en håla och tog mig med nöd och näppe tillbaka till kursstället.
    Det jag vill dela med mig av är "tolkningen" som kursledaren och jag gjorde i en övning-test/meditation eftersom detta drabbat mig flera gånger och jag undrade varför; det som blev tydligt var att mycket i mitt liv gick "för fort" (inte jag som bestämde takten med andra ord), denna känsla är så sann för mig! och det hela härhörde redan från min födelse - mamma blev medicinskt igångsatt vid förlossningen = jag fick inte bestämmma när det var dags för mig att komma till världen ... riktigt tankeväckande för mig, med flera utmattningstillstånd i min historia!
    Vi healade på händelsen och jag har numera blivit betydligt bättre på att stanna upp före mina fötter ev stukas ...

    Arnicasalva är något som också självklart finns i mitt husapotek!! Har räddat så många bulor och svullnader på både mig o min familj genom alla år! Det lindrar ju så fantastikst det rent fysika, sen har man i lugn o ro tid för alla tankar om varför det som hände hände just nu! Bra tips om att tänka på om det är kvinnligt/känslomässigt (vä) eller manligt/händelse (hö)för att få ytteligare klarhet i din lilla fadäs och "vad att tänka på" -insikt!

    Kram och krya på lilla fossingen och alla känslor runt hela händelsen!!

    SvaraRadera
  11. Hej Anita

    Tack för din fina berättelse.. jag märker att det finns så mycket att lära av denna händelse.. så många aspekter.. och idag har jag just tänkt lite på att jag har lite väl mycket fart ofta... Jag har nämligen njutit av att gå lugnare fram i livet.. det skulle jag vilja fortsätta att ta med mig.... Men det finns en huvudsaklig insikt och lärdom som jag känner i detta just nu och den ska jag dela när jag smält allt lite mer...

    Tack för tips om Arnikasalva igen.. det ska införskaffas snarast...Kram Anne

    SvaraRadera

Hej!
Tack för att du ger dig tid att kommentera. Du som inte har en egen blogg eller googlekonto kan i rutan "Kommentera som" välja: Namn och webbadress (funkar nog även utan webadress), eller Open ID eller Anonymt.
Hoppas det fungerar annars får du prova dej fram !
Varmt tack, din feedback betyder mycket för mig... Anne Solveig