Gudinnor behöver släppa fram sina känslor!

Eftersom jag ofta skriver positiva upplyftande inlägg här så vill jag idag skriva lite om ett ämne som ju är så viktigt för att kunna vara dem vi är fullt ut och jag vill tacka Ingrid som delade med sig av sin upplevelse och gav mig inspiration att skriva om detta. Kanske har det blivit så självklart för mig att jag inte ens nämner det så mycket men kände idag att det kanske är ett viktigt ämne att ta upp. 

Det är så viktigt att släppa fram vår känslor!
Självklart är jag inte alltid glad och självklart har jag mina utmaningar... men det är faktiskt så att jag märker att jag kan hanterar dem mycket bättre idag.. och de ledsna stunderna blir mindre och stannar inte kvar så länge. Jag har dock haft en längre period i mitt liv när jag gick i en mängd terapier och släppte fram mycket känslor.. Jag hade mycket som jag behövde helas och jag helade också mycket och även om det ibland var tufft så var det för det mesta väldigt sköööönt att äntligen få släppa fram de där känslorna...att få gråta.. att släppa fram uppdämd ilska m.m... och jag upptäckte att det är mycket helande att göra det. Jag känner definitivt att de terapier som fungerat bäst för mig är dem där jag fått släppa fram min känslor och där jag haft en person bredvid mig som kunnat bejaka det. Att bara prata och försöka förstå räcker inte.

Ju mer vi tillåter känslorna... ju mer kan de flöda
Många av oss har ju lärt oss..."inte ska du vara ledsen... här får du lite godis" och det är så vi sedan behandlar oss själva med...stänger ned känslor och kanske äter lite mer istället eller köper godis. Men vi kan lära oss att mer och mer vara i kontakt med våra känslor och släppa fram dem när det känns tryggt att göra det. Även om det ibland kan vara lättare för mig att ha en trygg person vid min sida när jag släpper fram mina känslor så har jag lärt mig att kunna gå lite djupare i den processen även när jag är själv...Ibland kan jag låtsas att det finns en kärleksfull person där eller en ängel för att det ska kännas tryggt att gå djupare in i känslorna och komma till en punkt där de ursprungligen väcktes (men inte hade en chans att få komma fram just då för att kanske det inte fanns någon person där för oss)...  jag har märkt att när jag kommer till den punkten och kan se hur det egentligen skulle ha varit för att kännas bra..... det är då helandet sker...

Parsamtal har varit en så viktig del av mitt liv...
och det är det fortfarande... Att turas om att lyssna till varandra två personer och tillåta de känslor som vill fram att komma ut... det är så helande och kan vara enklare om man har en fin vän eller en bra medhjälpare vid sin sida som kan bejaka och inte vill trösta för mycket på ett sätt som dämpar känslorna... de behöver komma fram och komma ut och uttryckas och älskas och sedan släppa taget om dem och förlåta oss själva och den andre personen och därmed bli fria och gå vidare i livet... Ja så känner jag i alla fall att det fungerar för mig...

Kram till er alla och ha en fantastisk dag vare sig ni är ledsna eller glada. Hur det än är för dig idag ... vet att du är underbar Jämt..... och vi är alla i en process av att bli ännu mer de underbara Gudinnor vi är och det kan behövas mycket tårar för att rena oss på den vägen... Stor kram Anne