måndag 13 juni 2011

Yes I am just a normal human being!

När man kommer in på andliga intressen
finns det alltid en risk att få lite väl höga ideal.. t.ex att inte bli arg och frustrerad. Naturligtvis hänger detta också oftast samman med att våra föräldrar eller andra kanske sände det budskapet till oss. eller fick vi budskapet att vi inte ska gråta. Jag har upptäckt att jag varit alldeles för hård mot mig själv och dömt mig själv så länge och så mycket, varje gång jag blivit frustrerad. Kanske har det även varit en vinst i det att jag då kunnat dra mej undan och inte synas så mycket och därmed råka ut för samma sak igen.

Upptäckte den senaste veckan
när vi använt metoden "The work" att jag kanske kan lösa upp detta lite. Att bli arg behöver ju inte betyda att man är dålig eller måsta skämmas och gömma sig en vecka eller må dåligt i flera dagar och ha skuld. Att bli arg kan ju också betyda att man är en helt normal "human being" För ärligt talat så misstänker jag att de flesta som läser den här bloggen brukar bli lite arga, irriterade eller frustrerade ibland. En del av oss har istället inprogrammeringen att man inte ska bli ledsen eller andra saker. Men tänk om det är så att vi alltid är värda att bli älskade hur vi än beter oss och vad vi än känner. Att vår självklara värde finns där hur som helst.

Vi är ju skapade av Gudinnan
... vi kommer från den univesella skaparkraft som skapat allt med kärlek och därmed är vi ett med den skaparkraften.. i alla fall som jag ser det. Men sedan har vi själva skapat en falsk identitet som vi värnar om... en identitet som oftast säger att vi inte är okey som vi är... Det är som vi tror att vår egen uppfattning om oss själva stämmer bättre än Gud/Gudinnans eller skaparkraftens.. hur du nu vill se på detta. Det är ju att göra oss själva till Skapare av universum. Kanske dags att slappna av lite mer och inse att vi kan inte ändra vårt gudomliga ursprung. Vi kan glömma det, vi kan förneka det, vi kan totalt leva utan medvetenhet om det och utifrån det kan vi tänka tokiga tankar och göra tokiga saker... Men vårt gudomliga ursprung finns alltid där ändå... och när vi inser det så kan vi vila i det lite mer och vara lite mer överseende med oss själva och med varandra.

Är det alltid mitt fel om någon blir arg eller ledsen?
Samma sak gäller när vi ser någon annan som är arg eller ledsen. Vi blandar lätt samman det med vårt eget värde. Jag har haft inprogrammering att när andra är arga speciellt om det riktas mot mej. Då är det fel på mig. Därmed har jag gjort allt jag kunnat för att var andra till lags eller stöta mig med någon... Vilket tyvärr inte alltid fungerar då jag ändå har lite kort stubin... och då har jag direkt tagit på mig skulden... det var mitt fel. Jag tror att något viktigt har hänt nu den här veckan. Jag känner mig lite mer fri att bara vara den jag är och säga vad jag känner utan att tassa för mycket på tå.

Att säga det man känner rakt och vänligt
Idag t.ex skulle jag handla jordgubbar och grönsaker.. Då råkade det bli två köer och jag såg riktigt hur en tant i den andra kön försökte komma fram snabbt fast hon kommit efter mig, som stod i den andra kön. Då hörde jag mig själv säga rakt men vänligt: - Jag märker att det blivit två köer... vi som står här .. kom före och nu är det vår tur och efter oss är det er tur. Tanten såg lite snopen ut och jag själv blev förvånad hur rakt och enkelt det kom. När jag sedan frågade ägaren hur ekolgiska grönsakerna var kändes han lite besvärad och irriterad.. (även om han odlar på ett huvudsakligen bra sätt) men jag kände då att det handlade ju om honom... Kanske har jag tagit ett litet men mycket viktgit steg framåt, som gör att jag kan slappna av och vara den jag är lite mer.

Självklart ska vi vara vänliga
mot varandra så mycket vi kan, men ibland så blir vi ju frusterade, irriterade eller arga och då kan vi vara lite extrasnälla mot oss själva och inse att vi kanske bär på en tanke som inte stämmer och därmed tolkar det som sker på ett felaktigt sätt. Samma sak gäller ju även med alla andra. Samt att det ju alltid kan kännas bra att dela med sig hur man egentligen menade och vad man egentligen tänker om man råkat såra någon.

Yes we are Good!
Allt gott till er. Här kommer en sång som är absolut värd att lyssnas till!



4 kommentarer:

  1. Ilska kan ju också komma upp för att visa oss var gränsen är, alltså hälsosam, fullt normal ilska. Som är i nuet (och inte påverkat av en dåtida känsla).

    Läser lite om detta ämne, tänkte faktiskt tipsa dig, om Shakti Gawains böcker! Hon skriver om hälsa, och om new age-"gurus" har något andligt ideal som är helt omänskligt. Alla känslor finns... tillåter vi dem, försvinner de... Allow and flow :) känslor är som vatten..de rinner av oss, när vi bara tillåter.

    Det kan bli för mycket "vara snäll och god" i det här andliga snacket, tycker jag. Men man kan ju välja ifall man vill uttrycka känslan, eller inte...och isåfall hur. Det är där godheten visar sig, tycker jag. Inte i huruvida man ger "villorslös kärlek till alla man möter"..för det går inte alltid..

    Kram till dig! Mer om det här tycker jag..

    Ingrid

    SvaraRadera
  2. Ja så bra du säger det Ingrid! Sätta gränser är verkligen en sund variant av ilska..
    Shakti Gawain var en av de första jag läste och både kreativ viualiserning och "Att leva i ljuset" betydde så mycket för mig.. men jag har inte läst hennes senaste böcker så tack för tipsen.. var det någon speciell bok du tänkte på?
    Ja det där med hur man uttrycker känslan tycker jag är viktig med och har väl lite med mänsklig mognad att göra samt inte minst självkärlek då man brukar må bättre själv om man inte bara släpper ut allt hur som helst...

    SvaraRadera
  3. "Litet men mycket viktigt steg framåt" - härligt! Och kanske inte så litet heller? Som Katie säger, traitor to misery. Traitor to self-hatred.

    Kram
    Adina

    SvaraRadera
  4. Tack kära Adina...
    Ja vissa steg kan vara större än man tror...känns som en förändring skedde på ett djupare plan...Tack för alla våra möten som alla gav mig mycket! Jag uppskattar dig mycket. Varm kram Anne

    SvaraRadera

Hej!
Tack för att du ger dig tid att kommentera. Du som inte har en egen blogg eller googlekonto kan i rutan "Kommentera som" välja: Namn och webbadress (funkar nog även utan webadress), eller Open ID eller Anonymt.
Hoppas det fungerar annars får du prova dej fram !
Varmt tack, din feedback betyder mycket för mig... Anne Solveig