I fell into the deep cave
There in the darkness I glimpsed a ray of light
just enough to see the shadows clearer
and before my old pain, the fake in me
a desire began to grow in my heart
A desire to reach the light
And suddenly in the middle of the dark
I took a decision to climb
and then I saw the rope I could use
It was golden with an inscription
"You are the beloved daughter of the Goddess"
It gave me hope to start climbing
and when I reached higher,
there were more inscriptions
and the higher I climbed
The light was shining brighter
and I could feel in my heart
that these messages were true.
And suddenly I was up in the light ...
and no more inscription was needed
I was an infinitely beloved daughter of the Goddess
One with her and with all
and there was no need for a world
I was finally home
In her warm embracing love
Anne Solveig
I mörkret växer längtan efter ljuset
Jag har haft en tid som känts lite mer tung och utmanande... men genom detta har en längtan vuxit att närma mig ljuset igen... Det är så lätt att dras med av det "vanliga" och "det gamla invanda sättet" att leva och tänka... det är lätt att döma sig själv och andra och känna skuld... och ibland när vi befinner oss där känns det nästan omöjligt att ändra på det. Men så kommer plötsligt en ljusstrimma in som ger nytt hopp... som påminner oss om att vi behöver göra en medveten ansträngning att nå ljuset. Det är nästan alltid mitt i det mörka som längtan efter ljuset kommer starkare och med den även en ny insikt och vilja att växa... och när den viljan finns så ger oss universum de medel, böcker, människor, filmer eller inre insikter vi behöver.
We're going up, up, up, up, up.....
Genom att fokusera på kärlek, på tacksamhet, sanning och genom att uppskatta allt det vackra som finns runtomkring oss så kommer vi igen i harmoni med det som är vårt sanna jag... Vi bygger upp en ny känsla inom oss... en känsla av kärlek, hopp, frid, harmoni, ljus,och glädje.. och när den fyller oss mer och mer så kommer den att bli vårt grundläggande sätt att vara och leva och vi kommer att utstråla den till andra genom vårt varande. Det sker inte av sig självt och inte genom yttre förändringar, utan endast genom en villighet att leva mer från vår inre sanning... en villighet att dagligen fokusera på det som är sant och kärleksfullt och det som bygger upp dem vi i sanning är ....
Att klättra mot ljuset
Jag föll ner i den djupa grottan
Där i mörkret skymtade jag en ljusstrimma
precis tillräcklig för att se skuggorna tydligare
och inför min gamla smärta, det falska inom mig
började en längtan växa i mitt hjärta
En längtan att nå ljuset
Och plötsligt mitt i mörkret
Tog jag ett beslut att klättra upp
och då såg jag repet som gjorde det möjligt
Det var gyllene med en inskription
"Du är Gudinnans älskade dotter"
Det gav mig styrka att börja klättra
och när jag nått högre fanns det fler inskrifter
och ju högre jag klättrade
Ju mer kunde jag se ljuset klarare
och jag kunde känna i mitt hjärta
att dessa meddelanden var sanna.
Och plötsligt var jag uppe i ljuset ...
och ingen mer inskrift behövdes
Jag var en oändligt älskad varelse av Gudinnan
Ett med henne och med allt
och det fanns inget behov av en värld
Jag var äntligen hemma
I hennes varma allomfattande kärlek
Anne Solveig
Åh du fortsätter att sprida ditt vackra ljus ut i världen. Jag är så tacksam att få läsa din blogg. Kärlek
SvaraRaderaTack fina Lovisa.. dina ord värmer mycket. Kram till dej!
SvaraRaderaVackert! Och sant om ljuslängtan i mörkret. <3
SvaraRaderaKram/Anna-Karin
Tack Anna-Karin. Kram Anne
SvaraRaderaÄlskade Anne Solveig, tack för att du så Kärleksfullt delar med dig av din visdom. Du inspirerar mig till denna text. Vill dela med mig till dig och alla. Hoppas det inspirerar. Kramar Kärlek
SvaraRaderaTransformera energi.
Att vara och ge Kärlek till varandra och allt levande helar och vi får alla tillgång till vår inre visdom, vi tar då emot Kärleksenergin från Källan.
Nyckeln är att GE och tillåta sig ta emot.
Att i alla möten med allt levande vara närvarande.
Ge ett leende, där du verkligen försöker ge från hjärtat, med ögonkontakt, detta öppnar hjärtats dörr på mottagaren och dig själv, Kärleksenergin flödar mellan er. Dörren till visdomens källa är nu öppen.
Båda helas. Du har sått ett frö som kommer att växa efterhand som personen du gett till, helas och till sist slår ut i full blom och i sin tur vill ge det hon har fått. Kärleken sprider sig då som blommorna på en sommaräng.
Vi behöver varandra för att kunna transformera "den här världen" till Kärlek. Ju fler som hjälps åt ju snabbare går det.
Sen överlämnar man allt i Tillit till att det frö man sått växer. Precis som när vi sår ett frö i jorden, vi gräver ju inte upp det för att se så att det gror utan har Tillit.
Naturligtvis har alla sin gåva att ge till skapelsen, på sitt eget speciella sätt, det de älskar att göra, det som får deras hjärta att sjunga, men motivet måste vara att Ge.
När vi börjar lyssna till vårt inre sanna jag, vill vårt egoistiska jag försöka återta makten och tar alla tillfällen i akt för att få oss att vackla, få oss i obalans. Vi känner frustationen komma smygande.
Istället för att sitta och tycka synd om oss själva eller ge oss på någon (aktivera någon annans ego i vår närhet) kan vi transformera den negativa energin till positiv. Göra ett aktivt val.
Vi kan gå ut i naturen och njuta av Moder Jords Skönhet. Vi känner då av Naturens Kärleksvibrationer och börjar vibrera med i dessa.
Har vi inte naturen i närheten kan vi var som helst ta en snabb promenad, en cykeltur, gå ut i trädgården och räfsa, gräva eller varför inte passa på och snickra med huset.
Efter en stund känner man hur man slappnar av och har därmed gjort att aktivt val och lagt energin på något vi kanske ändå hade behövt göra.
I ett parförhållande där vi blir osams vid ett obalanserat tillfälle, kan vi snabbt sluta diskutera och gå ut och gå var för sig. Kanske runt huset eller kvarteret i staden tills vi möts och känner att vi glömt vad det var vi var osams om. Då är det läge att gå in och ta en kopp kaffe tillsammans och diskutera i lugn och ro.
Alltså, vi kan göra aktiva val, det är inte någon mening att försöka prata med någon när man själv eller den man pratar med är i obalans, utan gå därifrån och gör av med energin på något kreativt.
Detta gäller även när frustation går över i aggression, ta på joggingskorna spring, gå eller välj det sätt ni tycker bäst om att motionera på, så går aggressionen över och ni kan aktivt titta på vad det var som gjorde att egot tog överhand. Hur kan jag i fortsättningen undvika detta? Vad är det som gör mig frustrerad? Har mitt motiv varit att Få istället för att Ge? Är jag sann mot mig själv och andra?
Hoppas det kan inspirera. Prova får ni se.
Lycka till.
Kramar Kärlek
Tack Inger...
SvaraRaderaDet känns fint det du säger att i möten kunna vara närvarande och ge ett leende från hjärtat... Det jag tänkte på när jag skrev mitt inlägg var att när vi verkligen känner kärleken inom oss så kan vi göra det ännu mer sant och äkta... därmed tror jag mycket på att fokusera på kärlek, tacksamhet och sanning tills vi är så fyllda av det att vi strålar ut frid och kärlek till alla vi möter bara genom att vara... men visst kan ett varmt leende alltid bana väg för mer kärlek in i oss själva och varandra.. och det är ju så enkelt..Tack för inspirationen... Kram Anne