Äntligen ljusnar det igen...

Äntligen ljusnar det igen... 
och bokskogen spricker ut
länge har jag gömt mig i det gamla
i det som hände förut...

Men nu är det det dags att släppa
att låta vara och att bjuda in
det nya väntar på att blomma
och saven stiger i stammen din

Du vackra träd som stått där många vårar
som stillat dig och vilat i vinterns frid
nu spränger du på nytt dina gränser
du nuddar himlen och får nytt liv 

och liksom trädet vill jag vila
och stanna upp när det är tid
för att få ny kraft till att växa 
och nå till himmelen inom mig.

Anne Solveig


Nu har bokskogen slagit ut... visst är det vackert

Äntligen ljusnar det igen....
och jag känner inspiration att dela med mig mina tankar till er här...Jag tror att vi i grunden är ganska lika och jag har förstått att ibland när jag sätter ord på något så kan det vara till hjälp och inspiration för andra med... Därmed tycker jag mycket om att skriva.. . Jag lever ju fortfarande i den känslan av att här kan jag skriva lite mer personligt och att ni som läser det är varsamma och med det. Jag tror att en djupare process skett i mig den senaste tiden... gamla situationer har kommit upp till ytan för att helas samt att en del händelser i det vardagliga livet också påverkat mej. Jag märker hur jag även känt av olika sjukdomssymptom den senaste tiden.. och jag vet ju att allt hänger samman..

När jag var ung kände jag mig ofta låg
..eller lite deppad just under våren och försommaren när det var så vackert ute... Det var som om mitt inre visste att det även fanns något djupare och vackrare i mig men så länge jag inte kunde ge uttryck för det eller leva det så blev det för mycket med allt det vackra i naturen. När jag sen blev vuxen så försvann vårdepressionerna och möjligen kunde jag få en liten släng av "visst gör det ont när knoppar brister" under en kortare period.

Ju mer jag har levt det liv jag djupast innerst inne vill leva, ju mer kan jag njuta av att naturens och detta livets skönhet... då finns det en jämvikt i mitt inre som speglar den yttre skönheten...

Gudinnan inom mig blir ledsen när hon inte får utrymme
Men i år råkade det vara så att det var en hel del händelser och åtagande som jag inte riktigt kunde välja bort just i denna tid... samt att jag helt plötsligt befann mig i att fixa en massa praktiska saker och kontorsjobb när jag just hade kommit igång med att måla och skriva... Ofta har det blivit så i Mundekulla att kreativiteten stoppas upp och flödet försvinner på grund av att det är sååå mycket annat och så mycket praktiskt att se till på en sån här plats... och när det sker i balans med att jag med får det utrymme jag vill till mina projekt då kan det bara vara trevligt med lite praktiskt och kontorsjobb men när det andra tar över för mycket ... det är då Gudinnan inom mig blir ledsen för att hon inte kan uttrycka sig och göra det hon helst av allt vill och känner hon är menad till... 

Jag tror att livet alltid känns lite meningslöst och trist när vi inte följer vår egen inre sanna väg... Samtidigt är det inte så lätt att göra det alltid, för de flesta av oss har åtagande som vi kanske inte kan komma ifrån helt... Visst kan vi välja bort en del av dessa åtagande men kanske inte alla... Då gäller det nog att se den djupare meningen även med dessa åtagande och se hur vi kan få in dem i vår djupaste livsmening med... eller helt enkelt bara göra dem i visshet att det kommer en annan dag med nya möjligheter.

Men visst finns det stora val 
....att ta också i livet som påverkar vår situation och kan ge oss mer tid till det vi djupast innerst inne vill... Jag har ju starka funderingar på att ta en time out en längre period.. kanske ett år.. då jag endast håller min längre Gudinnerretreat och sen är helt ledig till att skriva, måla, sjunga, producera en musikCd, trycka en ny bok.. Jaaa bara att skriva om detta känns härligt... och det är ju fantastiskt att jag befinner mig där i livet att det skulle kunna vara möjligt...  och jag ser att jag även i det skulle kunna ge energi till Mundekulla vår verksamhet så den kan blomma ännu mer...

 Igår målade jag gullvivor.. visst är det vackert med gullvivor. photo: Anne Solveig

Genom det mörka lyser ljuset fram allt tydligare

varje vinters kyla ger en ljuvligare vår

mörkret inom oss tvingar varsamt fram ljuset

som en vacker blomma som slår ut efter sin vila i jorden

och som som lyser och strålar i all sin prakt

Jag älskar gullvivor... de är så mjuka, vackra och milda...

Ha det fint och var varsam mot dig själv...

Kram Anne Solveig