Att välja bort skulden
Tänk så lätt det är att döma sig själv när vi tycker vi gör fel... är för emotionella... blir frusterade eller irriterade m.m. ... och tänk att allt det där dömandet och den där skulden gör ingen nytta alls... Vi skulle lika gärna bara kunna säga till oss själva:
"Jag Älskar dig och jag vet att du alltid gör det bästa du kan"
Sen kan vi ju ändå lära av det som sker och välja att utvecklas eller göra på ett annat sätt en annan gång... Ibland kan ju det som vi kritiserar oss själva för även vara något som är bra men som vi lärt oss inte är okey... Jag känner att jag mycket enklare får syn på de där tankarna som inte känns bra.. och jag tror mindre och mindre på dem också och det är ett steg i rätt riktning.
Nu känns det dags att vända dessa tankar
.... alla dessa nedvärderande, skuldläggande eller dömande tankar om oss själva... När vi släpper dem och väljer att älska och bejaka oss själva så kommer vi dessutom mycket enklare kunna älska och bejaka andra.... Det är så befriande och skönt att kunna se sig själv i spegeln och säga snälla, kärleksfulla tankar till sig själv.. t.ex "I Love you, I really, really love you" ... eller bara lägga handen på hjärtat och tyst tänka detta... och det bästa är att det fungerar ... men det kan ta lite tid att inföliva nya tankesätt.... men det är så värt att prova.. så varför inte prova NU!
"Because we are worth it"
Kärlek till er alla fina Gudinnor ! KRAM Anne Solveig!
Där är jag också just nu. Hela mitt liv har jag klankat på mig själv och det är slut på det nu. Jag behöver min kärlek för att våga, för att växa och för att bli hel. Tack för dina fina inlägg, de inspirerar, varje gång! Ha en fin dag! Kram Jenny
SvaraRaderaUnderbart Jenny... du uttrycker det så bra och tydligt med några korta rader.. "det är slut på det nu" och "Jag behöver min kärlek för att våga, växa och och bli hel" Wow!! Tack och kul att du tittar in här och har glädje av inläggen. Varm kram Anne Solveig.
RaderaFina Anne Solveig. Vilket underbart Leende du har. Du gör mig Glad. Jag känner hur jag Ler tillbaka.
SvaraRaderaDu inspirerar mig oändligt mycket. Jag har märkt att vi följs åt på vår väg. När jag läser dina inlägg så antingen håller jag redan på och skriver något inom samma ämne eller så inspireras jag till att skriva för att du slår an en ton inom mig och det känns sant för mig. TACK.
Vill dela med mig denna text. Detta känns inspirerande för mig kanske det kan inspirera någon.
Leendet och ögonens skapande kraft.
Le = Öppen för sanningen
Jag Ler = Jag slappnar av, en skön känsla uppstår i min kropp. Jag är öppen. I detta läge ger och tar jag emot det som är Sant. Det som är Kärlek. När jag Ler då Vet jag. Visdomens källa är öppen. Detta är mitt Sanna jag.
Att Le mot någon = Öppnar upp för Sanningen.
Jag Ler med ögonkontakt mot någon = Båda slappnar av och känner en skön känsla i kroppen. Vi är öppna och ger och tar emot det som är Sant. Det som är Kärlek. Visdomens källa är öppen. Vi är våra Sanna jag.
Ögonkontakt = En spegling. Jag ser Sanningen i dina ögon. Vi ser Sanningen i ögonblicket. Vi ser Kärleken.
Leendet sprider sig till nästa jag möter och nästa, som sedan sprider ett leende till nästa och nästa. Kraften som sätts i rörelse är mäktig, den är större än jag någonsin kan föreställa mig. Jag tror den kan skapa precis vad som helst som är Sant. Visdomen är nu fri. Fri energi.
Hmm……säger någon kanske. Ska jag Le hela tiden? Ja, varför inte? Prova att Le får du se.
Tänk om det är så enkelt? Jag börjar misstänka att det är så. Känner jag mig i obalans. Då Ler jag och den sköna känslan kommer tillbaka.
En sak till. Jag provade att säga ”Hej” till mig själv i spegeln och ”Jag Älskar Dig” och upptäckte att munnen Ler automatiskt när jag formar orden med munnen och jag känner en skön känsla inom mig.
Det går liksom inte att säga dessa ord utan att Le. Därför tror jag dessa ord påverkar oss mycket. Så dem ska jag använda så mycket jag kan med ögonkontakt. Likadant är det med orden Le, Ge, Enkelt och Kärlek.
Hur är det då med orden: Vill inte? och ordet: Nej?
Jag säger dem och tittar på min mun i spegeln. Hmm... munnen Ler när jag säger dem.... Kan det vara därför det är så ofta vi missförstår dessa ord. Munnen Ler när vi säger dem. Därför hör vi tvärtom. ”Jag vill inte,” uppfattas som ”Jag vill” och ordet ”Nej” får sägas om flera gånger innan det uppfattas. Däremot ordet Ja är Ja. Lite att fundera på eller hur?
Det finns en gammal svensk visa som gör mig glad, där refrängen går så här:
Säg det med ett leende och med en glimt i ögonvrån………………
Lycka till. Kramar Inger
Åhhh så fint du beskriver det här med leende Inger.... Ja visst är det så att leendet öppnar både oss själva och andra för sanningen, kärleken och allt det goda.... Samt så fint att höra att vi följs åt och att mina inlägg kan inspirera dina tankar... Ja det är ju det som är så fint med att vi uttrycker det vi tänker och jag får alltid så mycket igen genom era kommentarer.... Tack !!! och ett varmt leende till dej.. KRAM Anne Solveig.
Radera