Upptäck pärlor där du minst anar det!

"Jag hade nästan glömt att vissa platser 

faktiskt tar fram en viss del av oss själva lite mer… 

som om vi är hemma just där 

och därmed kan blomma ut ännu mer

 just på den platsen"

Anne Solveig

Jag har varit på Öland några dagar för att landa efter Gudinnefestivalen. 

Jag hade lyssnat in och hittat en plats som kändes rätt att bo på... Därmed blev jag konfunderad när jag kom fram.

.... Det var lite grått och kyligt när jag framåt kvällen svängde in på den lilla vägen som enligt kartan i min mobil skulle leda till mitt ”pensionat”  … Ingen skylt om någon bed & breakfast syntes heller… och när jag precis passerat en äldre gård och insett att jag nog ändå kört för långt så ropade en man till mig och jag backade tillbaka på den smala grusvägen och körde in på det som skulle vara parkering men som inte riktigt såg ut som det.

Jag var nästan på väg att vända

Mannen var trevlig och ropade på värdinnan som tog emot mej med vänlighet. Huset och trädgården kändes dock mycket gammalt och skulle behöva lite mer omvårdnad... och jag kunde förstå att det som värdinnan berättade senare - fanns personer som vände i dörren meddetsamma…. men jag var nyfiken på varför Gudinnan väglett mig just hit.. 

Värdinnan hade gett mig ett ljust och soligt rum 

...men det låg på nedre botten där alla passerade när de skulle gå på den lilla toan och duschen som vi alla delade… ca 8-10 gäster tror jag  när det var som mest, så jag frågade om ett annat rum och blev då visad till ett rum på andra våningen med rosentapeter, rosentäcke och en mysig säng. Rummet var nog i ungefär samma skick som det varit de senaste 100 åren ... men charmigt och omtänksamt i ordninggjort med riktiga lakan och en mängd fina strukna kuddar. Det kändes att värdinnan hade lagt ner omsorg för att det skulle bli ett trevligt rum... 

Jag beslutade mig för att välja att se det positiva 

...i platsen jag hamnat på för det fanns ju en hel del som var positivt… lugnet framför allt vilket var en anledning att jag valt just detta ställe… samt värdinnans vänlighet och omsorg om mitt rum och alla kuddar som var välstrukna… samt hennes vänliga välkomnande.

Tänk så allt kan vända när vi ger det lite tid 

...och väljer att se med kärleksfulla ögon på vår omgivning.. redan nästa morgon kändes det mycket bättre… Det var Soligt och fint och en härlig frukost dukades fram på gula vackra dukar . Jag avnjöt den i den lugna stora gamla trädgården… Där fick jag genast sällskap av några katter och efter en stund även deras små jättegulliga ungar.. så jag satt länge och myste med kattungarna och fotade dem m.m. och gav mammorna lite mat då de verkade så hungriga.

Sen gav jag mig ut på äventyr på Öland 

...och träffade en fin väninna och hade en jättemysig dag med henne… vi fikade på det mysiga cafét i Gårdby, vi besökte en plats vid havet där hon vistats en massa somrar och vi vandrade i solen och den mjuka ljumma vinden utmed stranden och delade tankar om att vi båda så småningom skulle vilja ha ett hus på Öland.. ett hus som var vårt eget och där vi kunde bjuda in vår familj, systrar och vänner och välkomna dem på samma sätt som vår farmor och mormor hade välkomnat oss när vi var små.

Jag kände igen känslan av att vara Anne fullt ut

Jag fick flera nya insikter och ny inspiration ...och när vi gick där så kände jag igen den där känslan som jag har haft mycket när jag varit på Öland.. En känsla av att vara Anne fullt ut.. att vara den jag är.. trygg och stark i mig själv.. att vara i mitt sanna jag… Jag hade nästan glömt att Öland kunde locka fram detta i mig.. och jag hade nästan glömt att vissa platser faktiskt tar fram en viss del av oss själva lite mer… som om vi är hemma just där och därmed kan blomma ut ännu mer just på den platsen… Jag kände därmed att en dag vill jag ha ett hus på Öland igen.

Jag sov en natt till på pensionatet och nu kände jag mig hemma där!!

… jag insåg att det är trevligt att dela toalett med alla även om man får vänta lite… och vi som bodde där blev en liten familj mycket på grund av enkelheten tror jag… några små flickor och jag och ägnade oss åt att mata katterna… och kolla efter kattungarna… en kvinna stod i hallen och lockade sitt hår och vi andra uttryckte hur vacker hon blev... hon skulle på bröllop..... den grekiske mannen och jag upptäckte hur en av de små kattungarna hade ramlat ner från en mur och inte kunde komma upp… en av de andra männen engagerade sig med och hjälpte den upp så den kunde komma till sin mamma… en annan man hittade mina glasögon på toaletten och vi pratade nästan alla med varandra… Innan jag åkte hem gav jag ett paket kattmat till katterna som en gåva…

När jag lämnade såg jag med helt andra ögon på platsen… den var inte lika sliten längre.. den var trevlig och mysig med ett skimmer av gammaldags lugn...

 ... så här vackert var det med utsikt från mitt frukostbord...


Ha en fin sommar.. upptäck nya pärlor och njut av dem... Kram Anne Solveig