Jag vilar upp mig efter
festivalen!
Efter festivalen kände
jag att jag skulle ta ledigt några dagar och resa iväg på egen hand. Eftersom
det är första året på 14 år som vi inte har det lilla huset kvar på Öland och
inte heller min fina farmor som jag alltid brukade hälsa på, så tänkte jag att
jag passar på att upptäcka en ny plats. Någon hade nämnt att Kristianopel var
mysigt så på Torsdagen när gästerna började anlända för nästa kurs så satte jag
mig i bilen med kurs mot Kristianopel. Jag kände dock redan på vägen att jag
inte hade riktigt samma förväntansfulla positiva känsla som när jag brukade åka
till Öland och hela vägen var kantad av skog och åter skog.
Jag hade hyrt ett rum med
utsikt över vattnet och såg framför mig ett trevligt pensionat. När jag kom
fram till Kristianopel kunde jag inte hitta Pensionatet… Efter att ha åkt förbi
det först så vände jag och åkte tillbaka till det hus som påminde lite om det
jag sett på bilden. Det såg charmigt ut men såg ut att behöva tas om hand lite mer...och det fanns ingen skylt vid
vägen som visade att det var här som Pensionatet var.
Jag körde dock in på gårdsplanen och blev mött av platsens trevlige ägare som visade mig in genom dörren . Det var helt tyst och stilla i huset och en massa äldre mörka möbler och i trappuppgången satt ett stort familjefoto på dem som bott här förut. Det visade sig snart att det var bara jag som skulle bo i huset den natten så det var lika bra att göra sig vän med familjen som hängde där på väggen så de inte skulle spöka för mig under natten.
En jättefin utsikt
Den stora fördelen med huset var dock att det fanns en fantastisk stor balkong med utsikt över den lilla viken och vidare ut över vattnet.. samma utsikt som jag hade från mitt rum. Samt en stor gräsmatta som sträckgte sig ner till vattnet. Ägaren berättade att de hade köpt in huset för ett år sen och jag förstod att detta är nu första säsongen de tar det riktigt i bruk så jag kan förstå att de redan har lagt ner ett gediget arbete… och det kommer säkert bli jättefint när det är klart… Men om jag vore dem skulle jag slänga ut alla gamla mörka möbler.. ja i alla fall de flesta och måla väggarna ljusa och vita eller varmt gula och ta bort den stora platt-tv:n mitt i allrummet som ändå bara skulle störa de andra gästerna som bor bredvid då det var ganska lyhört.
Innan jag lade mig beslutade jag mig för att det inte fanns några spöken i huset. Sov lugnt och djupt i en skön säg med mysigt tjockt täcke och vaknade till ännu en dimmig och alldeles lugn och tyst dag.
Kristianopel är en mycket pittoresk och fin plats!
Gick ner i det lilla samhället och pratade med några från campingen som berättade att Kristianopel tidigare hade haft sina glansdagar då det kom flera tusen människor till Midsommar firande t.ex men att campingen hade förfallit under några år och nyss fått ny ägare. När jag gick vidare upptäckte jag att det var en mycket pittoreskt liten plats med en massa små gulliga hus med vackra trädgårdar fulla med rosor och andra blommor.
Utsikt från min fantastiska veranda
Rosengården
Jag besökte även
Rosengården, som är helt fylld med rosor av alla de sorter och i alla möjliga
olika färger. Men även här fick jag känslan av att det inte hade lagts så
mycket energi den senaste tiden.. det var lite vildvuxet men ändå härligt med
så mycket vackra rosor. När jag gick ut genom grinden upptäckte jag att huset
var till salu. Jag kunde nästan förstå det för rosorna krävde nog någon som
orkade ta hand om dem. Jag hoppas den som köper huset fortsätter att bjuda in
andra att se de vackra rosorna för det är en skatt som finns där.
Det yttre speglar det inre.. vad kan jag lära
Blev lite besviken när
det var det fullt på Gästgiveriet som jag hade planerat att äta på … jag blev
erbjuden ett mörkt bord i en hörna men avböjde och gick ner och åt en god bakad
potatis på ”Sött och Salt” nere vid hamnen som kändes som en av de levande
platserna i Kristianopel med en positiv anda.
Gick sen hem och
funderade på vad hela den här upplevelsen speglade eller ville visa mig… Fick
lite insikter i hur hela situationen speglade vissa delar i mitt liv och hur
andra delar var sådant jag kunde lära av.
Fick sällskap
På Fredag em kom det ett
gäng kvinnor till Pensionatet. Det kändes på en gång mycket mer trevligt att bo
i det stora huset när de var där. Kvällen bjöd på sol och jag gick en vacker
promenad runt den gamla muren. Sov skönt och vaknade till en ny dag med frukost
nere vid hamnen och lite prat med de andra kvinnorna.
Utställningen – Ljus och
Kärlek
Jag hade sett att det
skulle vara vernissage på en Konstutsälling som konstnärinnan kallade ”Ljus
& Kärlek”.. så dit gick jag meddetsamma efter en god frukost i hamnen. Det
visade sig att konstnärinna som hette Cia, kände igen mig och Mundekulla och vi
fick ett fint samtal. jag blev mycket inspirerad av hennes målande och hennes
fina dikter… Jag tror att det var den viktigaste inspirationen på dessa
dagarna. Jag kände ännu mer att nu vill jag med måla och uttrycka mina tankar
djupt inifrån mig själv.
Samt att jag redan när
jag kom till Öland för ca 14 år sedan nu hade en konstutsällning som jag
kallade ”en ljusare värld” Det var mycket ”ljus och kärlek” i den och jag har i
efterhand känt mig lite naiv när jag tänkt på det.. men när jag nu såg Cias
utställning och hennes fina tankar och ord då kände jag att Nu är det dags att
gå ut med det budskapet.. tiden har hunnit ifatt mig… Jag vill stå nu i ”Ljus
och kärlek”
För KärLeks skull
Du är här för KärLeks skull
För KärLeks skull är du här
På Jorden
För KärLeks skull
Den bor i ditt hjärta
KärLeken
Våga vara där
I Hjärtat
Där KärLeken bor
Våga öppna Hjärtat
Våga se med Hjärtat
När KärLeken blir dina
Ögon
Då ser jag
Du Älskar mig
Jag Älskar dig
Vi är här för Kärleks skull
För Kärleks skull är vi är
På Jorden
Cia Olsson
Sen åkte jag ner till
Torhamn
...och på vägen passerade jag Lavendelgården.. en vacker trädgård med
mycket lavendel samt fullt med andra blommor… Jag hade i mitt inre föreställt
mig Torhamn som en öppen plats med havet på båda sidor… Jag kom dock aldrig
till denna öppna plats… men det var en vacker väg men mycket skog och havet
skymtades lite här och dä… Jag insåg att jag är en Ölandstjej i grunden… som
trivs allra bäst i öppna ljusa landskap där jag kan tänka klart och fritt.. och
låta mina visioner få vingar… Men allt
detta var ju bra att upptäcka och Blekinge och Kristianopel passade nog
egentligen perfekt med det syfte jag hade denna gång… att vila, stanna upp och
avsluta ett projekt.
Lavendelgården
En annan upptäckt jag
gjorde var att när jag inte har ett speciellt mål som t.ex att skriva , då är
det ju trevligt med sällskap… så när jag mest ska vila och koppla av då vill
jag umgås med väninnor eller Peter… men om jag däremot åker nånstans för att
huvudsakligen skriva då är det helt okey och känns rätt och bra att vara själv.
Idag Söndag morgon var det
strålande sol när jag vaknade i mitt
fina rum med fönster åt både öster och söder.. Jag älskar när solen kommer in
och väcker mig på morgonen… Jag gick en
liten promenad för att handla lite frukt i handelsboden . Frukten avnjöts sedan
på den vackra balkongen med utsikt över vattnet…
Jag känner mig mycket
nöjd just nu ..
Jag har avslutat allt jag skulle med Kvinnofestivalen, viket
också var en anledning att åka iväg.. samlat lärdomar och insikter inför nästa
festival som Gudinnan redan har viskat till mig hur den ska vara… Det är en
underbar dag och jag ska sätta mig vid havet i Kristianopel och skriva och tänka
på det nya liv som väntar mig nu...
Hem till mitt kära Mundekulla och vänner!
...och sen ska jag gladeligen åka tillbaka
till mitt nu ännu mera älskade Mundekulla som är fantastisk plats med en såå
varm och fin energi och så många underbara människor som är levande och vill
något vackert i sina liv och jag ska träffa min kära själsdotter-syster Camilla
och hennes lille ängla-son Maui och jag är glad att möta Peter igen och att han
finns i mitt liv och kanske åker vi iväg en sväng några dagar.. och livet är
gott och jag har det bra och allt är mycket väl och jag lär mer och mer …
Allt var just en välsignelse
Jag tror egentligen att
allt var precis som det skulle och jag har med mig många vackra
minen och upplevelser från denna lilla plats.. samt till och med den stora TV:n
var en välsignelse då jag slog på den idag och lyssnade till en svart man som
pratade så fint om det andliga.
Ibland vet vi inte varför
vi hamnar där vi hamnar men det visar sig oftast senare att det är en
välsignelse… samt att Paradiset finns ju alltid inom oss var vi än här som Cia
som hade utställningen beskriver så fint i sitt lilla häfte med denna dikt. Men slutligen kom jag att trivas mycket väl i huset med.. och idag har jag haft det helt för mig själv och njutit av det hela förmiddagen... Jag kommer nog igen...Har börjat vänja mig vid och njuta av stillheten och insett att det nog skulle vara en mycket bra plats att sitta och skriva på med.
Söndag eftermiddag
Ljuvligt fint avslut på denna vistelse i Kristianopel... Soligt vackert, varmt. Badade, satt vid vattnet och skrev... åt en god lunch och en underbar äppelpaj på fina Café "Sött & Salt" Strosade i gränderna och gjorde ännu ett besök i Rosengården.. underbara doftande rosor... Inser att jag giller Blekinge när jag vant mig nu... det är milt, lugnt och som en varm famn... samt på hemvägen häslade jag på en mycket god vän och vi hade som vanligt ett djupt inspirerande samtal.. och väl hemma i Mundekulla väntade fler kära vänner. Livet är mycket gott!!
Äppelpaj med Rosmarin... och ljuvlig utsikt...mmmmm
Paradiset - Rosengården är till salu... kanske du vill bo här...
Här en fin dikt till av Cia.
Längtan till Paradiset.
Det är lätt att tro att
Paradiset
finns någon annanstans
Långt bort från där du
befinner dig.
Men tänk om Paradiset är
ett tillstånd inom dig.
Ett tillstånd av lugn och
glädje,
Harmoni, frihet och
fullständig
Närvaro
En känsla som du kan
uppleva
var du än befinner dig.
En del befinner sig ofta
i
Paradiset i vardagen.
Andra inte alls.
En del befinner sig i
Paradiset på semestern.
Andra tror att Paradiset
infinner sig efter döden.
Jag tror att Paradiset är
Här och Nu
Om vi vågar släppa taget
och Leva.
Cia Olsson
Ha en Underbar sommar!
Anne Solveig