...igår kväll... Han är också inne på Mirakelkursen (A Course in Miracles) som länge varit min inspirationskälla... så vi samtalade en del omkring relationer och det handlade om att vara sann mot sig själv och det vi tror på. Jag märker att när jag är det så tycker jag mycket bättre om mig själv. Jag känner mig ärlig och äkta och grundad i mig. Men ibland kan jag fortfarande lockas av att hålla med en nära vän i nåt som jag egentligen inte tror på. Det kan handla om att någon gör sig själv till offer och vill ha medhåll i hur synd det är om honom/henne... och hur dumma alla andra är... det kan också handla om när en vän är i en konflikt och vill ha medhåll i att den andre personen verkligen är jättedum.
Jag vill vara sann nu!
Jag har märkt att jag kan inte längre hålla med när jag inte känner så... jag vill kunna vara sann med mina vänner och jag tror att om de är mina riktiga vänner så kan de uppskatta det om jag uttrycker min sanning på ett varsamt sätt. Jag tror nämligen inte att jag hjälper någon genom att hålla med om att den är ett offer och på så sätt stärka den i att vara kvar i offerrollen istället för att finna sin inre styrka och ha tillit till sin egen kraft att kunna förändra. Jag tror inte heller att jag hjälper någon genom att hålla med den om att en annan person verkligen är jättedum om jag inte vet vad som egentligen har skett.. eller har hört bådas version... Jag vill kunna säga - Men vad har du att lära i det här? Hur kan du se på den här personen eller situationen på ett nytt sätt.. vad speglar detta hos dej?
Jag inser att sanningen får gå främst nu..
... att jag vill kunna leva efter min sanning och att det får bära... Skulle det finnas vänner som inte kan ta det just nu så vill jag ha tillit till att det är okey det med.. jag tror ändå att det skulle varit svårt att vara vänner om jag inte kunde vara den jag är och vara ärlig i relationen... Nu menar jag inte att vi okänsligt ska slänga ur oss våra sanningar som kanske inte alls är sanna eller ens kärleksfulla... Det jag menar handlar mer om när vi knyter an till den Stora sanningen... den som ACIM och många andra andliga läror lär ut... den människor upplever i upplysta stunder när de ser att allt är ett.. att vi alla bär en Gudagnista inom oss ... den som handlar om att vi har så mycket kraft att skapa våra liv... det är den sanningen jag vill uttrycka och stå upp för...
Vara sann med mig själv.
Det allra viktigaste är ju dock att jag kan vara sann gentemot mig själv. Att jag själv slutar att gå in i offerroller.. slutar att döma eller ge andra skuld. Jag är på den resan nu... liksom alla andra... jag tycker det går framåt men ibland står jag stilla och ibland känns det som att det går bakåt.. Jag tror fortfarande ibland att jag har något att vinna på att se att det är någon annan som är dum eller har fel... men jag är lite mer medveten om när det sker och vet att jag har ett val... och innerst inne tror jag verkligen på djupet att vi är sammanvävda med varandra och att vi egentligen är ett med varandra... så det är ju liksom inte någon mening att med att skylla på en annan del av mig själv... när vi egentligen är ett...samt som min kloke vän sa...
Vi agerar bara klart på en situation till 5%
...resten 95% kommer från vårt förflutna... mycket snabbt tolkar vi in en annan människas sätt att vara genom vårt förflutnas erfarenheter och det innebär ju att ingen av oss ser den andre eller situationen klart... så varför inte bara välja att se varandra som ljusbollar i universum som möts i kärlek ... eller som andliga själar som är ett med varandra och är endast ljus och kärlek.... Ja det är nog det mest sanna vi kan komma verkligheten i alla fall!
Visionen:
Jag ser mig själv vandra genom livet, sann mot mej själv och andra.
Affirmation: Det är tryggt för mig att vara sann.
Standard: Jag umgås med människor där jag kan vara sann.
Handling: Fundera på om det är någon situation i ditt liv där du inte är sann mot dig själv eller andra.. fundera på hur du kan vara mer sann och hur det skulle kännas. Agera sen efter det som känns sant för dig.
Ha en underbar dag.. mys och tänd massor med ljus. KRAM Anne
Ps. Jag har haft en liten tanke om att ifall det blir många bra, djupa och inspirerande budskap i den här Julkalendern så kanske jag skulle göra en liten inspirationsbok av den. Därmed skulle det vara fint att veta vilka inlägg du tycker om och som betyder mest för dig... samt även om, du har ytterligare tankar om ett visst inlägg... så varmt välkommen att dela med dig.
