NLP dag 9 och Musikfestivalen

Dagen började bra med strålande sol. På em gjorde vi en jättebra och mycket användbar övning som hette Timeline där man färdas bakåt i tiden för att hela en eller flera händelser som varit traumatiska. Jag inser mer och mer hur viktigt det är att även gå djupare för att verkligen kunna hela det som gör att vi ser allt som i en dimma eller utifrån det förflutna och istället kunna se verkligheten med mer klara ögon.

Dimma
De senaste dagarna på kursen känner jag att det varit så mycket som har väckts upp inom mig så det var lite som att vara i den dimma och jag kände nästan att jag tappat bort mig själv lite.

Mundekulla
Därmed var det underbart att komma till Mundekulla igen på kvällen för att vara med lite på Musikfestivalen. Det kändes som att landa i en varm och trygg famn igen. Det kändes så härligt att komma hem och gå in och sätta sig i vår mysiga lokal och lyssna på musik bland en massa goa andra människor varav jag känner många som varit här förut. Efter att Peter hade spelat så var det Roger Pontare. Det var härligt att lyssna till honom och han känns så mysig och fin verkligen och sjöng flera mycket starka sånger. Peter berättade sedan att Pontare var sååå positiv till publiken och jag tror han sa att det var den bästa publik han hade haft. Människorna som är i Mundekulla är ju så otroligt bejakande och de uttryckte verkligen sin uppskattning till Roger.

Jag och Peter sjunger Mundekullasånger
Jag och Peter uppträdde sedan med att sjunga Mundekulla danserna som vi ju nu spelat in en Cd med. När jag sjöng ”Let your light always shine” fick jag tag i kraften och kunde leva mig in i sången och det var underbart. Jag älskar den känslan. Efter att vi sjungit blev det några Mundekulladanser och sedan blev det en spontan grej där olika personer gick upp för att sjunga på scenen helt oförberedda. Musikerna improviserade tillsammans med en melodi och den som sjöng hittade på en text.

Mundekulla stämning
Det är sådant som bara händer i Mundekulla tror jag och det var inte bara en eller två som gick upp och sjöng utan det var nog en 20 tal människor varav bland annat Bob Hansson som ju hade delat med sig tidigare på kvällen. Han är för övrigt en jättemysig och fin person och stannade kvar för att delta i lite i festivalen. Några unga tjejer gick upp också och det är ju rent otroligt vilka häftiga och även kul sånger det blev och alla sjöng på sitt sätt och musikerna kände in vilken musik de skulle välja till varje person. Jag gick upp också och sjöng och det var så HÄFTIGT !! Det bara kom en jättehärlig sång … Jag älskar när jag får leva mig in i att sjunga och har bra musiker med mig och det var det nu.

Anne in the Now
Någon gång skulle jag vilja ha en konsert och bara sjunga i nuet… det vore så spännande och häftigt