NLP dag 12 sista dagen

Sista dagen på kursen… Jag susade iväg från Mundekulla till Öland på morgonen, ca drygt 1 timmes bilresa. Den använde jag dock mycket effektivt då jag hade en känsla uppe ganska tydligt som jag tillät mig att gå in i. Igår hade jag upptäckt att ordet styrka låg lite väl högt på min värderingslista även om det mycket handlade om inre styrka så kunde jag även se att jag även har burit med mig en känsla av att jag måste vara stark i livet. Den känslan har säkert grundats på flera sätt men nu kunde jag plötsligt se en viktig anledning.

Direkt i andra klass
Mamma var lärarinna när jag var liten så då var vi med henne i skolan ibland och när vi sedan flyttade till landet och bara hade en kompis – Margareta- att leka med som skulle börja i andra klass, då fick jag börja direkt i andra klass eftersom jag ändå kunde läsa och skriva. Då skulle jag kunna ha sällskap med Margareta till skolan. Så det tyckte jag ju lät bra så då fick jag börja i en klass där alla var ett år äldre än mig.
Så idag upptäckte jag ännu mer hur detta hade påverkat mig… Hur det hade känts att vara yngre än de andra och därmed hela tiden kämpade att vara större eller starkare än jag var.. för att kunna vara med de andra. Jag tillät känslorna att komma när jag nu återupplevde detta i mitt sinne och det blev en varm och trygg känsla i magen efter det… en känsla av att styrkan finns ju där inom mig och jag behöver inte längre kämpa mer för att vara stark eller vara något annat än den jag är.

NLP-kursen - jag ser tillbaka
När nu kursen är slut kan jag se tillbaka och känna att det var jättemycket som har varit bra ! Eva och Charlotte är superduktiga lärare och Eva är en underbar och mycket duktig coach och Charlotte är jättefin på sitt sätt. Kursupplägget var bra men lite väl intensivt. Jag skulle ha behövt lite mer tid att smälta alla insikter och känslor som väcktes. Det skulle även varit fint om det funnits lite mer medvetet fokus på hur vi hanterar känslor under kursen samt att lärarna funnits med lite mer i den processen. Jag tror att det kunnat hända mycket mer då med de flesta samt att många hade kunnat gå djupare. Nu är det ju en tidsfråga men personligen kände jag att det ändå blev lite väl mycket inmatat så en hel del av det hade gärna kunnat bytas ut för min del till djupare helande processer. Då hade jag kunnat släppa en hel del mycket enklare och inte burit med det så länge under en dag. Men hur som helst så uppmuntrades det i alla fall att uttrycka känslor och när jag gjorde det så var det ju hur tillåtet som helst. Jag kan även se Evas tanke med att det är bra att kunna ta hand om sina egna känslor utan hjälp och vid några tillfällen så kändes det verkligen helt rätt.

Kursen var designad av universum
Nu tror jag med att jag var en av dem som gick väldigt djupt in i processen, delvis för att jag är väldigt medveten om och tillåter mig känna det som finns, speciellt när det är en kurs och det ges tillfälle. Men också för att den här kursen var designad av universum för att trycka på alla mina punkter som behövde komma upp i ljuset för att helas. Hela kurssituationen och allt som hände kändes som det samverkade till att jag kunde ta fram i ljuset det som behövde tittas på och helas - Ja det känns faktiskt som att Allt som var viktigt och som fanns där på djupet kom upp så jag ska ägna en del tid till att smälta det. I framtiden vill jag även gå djupare in i vissa delar som kanske behöver mer uppmärlsamhet för att helas.

Ett nytt liv - vandring på Alvaret
På kvällen när kursen var över åkte upp jag upp till huset och satte på Anne Grundels Dans -Cd och dansade i trädgården, släppte fram allt som behövde komma ut genom dansen. Sen gjorde jag yoga och framåt kvällen gick jag en lång promenad ut på Alvaret. Det var helt underbart soligt och lugnt att vandra där och jag kände det som att jag hade släppt mycket gammalt skräp och därför inte behövde skydda mig mer för att det mesta hade kommit upp i ljuset. Det kändes bra och tryggt.

Nytt namn
När jag tänkte det så kände jag att NU är det dags för ett nytt namn. Jag har ju känt länge att en dag ska jag byta mitt namn till det som känns som bara jag. Det är främst efternamnet jag tänker på men vem vet…. Jag vet inte helt vad det ska bli för namn men jag vet ungefär vad jag vill det ska påminna mig om. Indianerna får ju ett namn efter deras livsuppgift. Ett sådant namn vill jag ha med som stärker mig på min väg. Jag ber Gudinnan om vägledning så får vi se när och hur det kommer till mig.