Naturens under

Vilket väder det var idag. Det hade varit kvavt så länge så man längtade riktigt efter regn och åska. Så kom det då med dunder och brak och blixtar och hagel!! Ingen av oss hade sett så stora hagel förut och de kom som skott mot fönstren och piskade upp dammen så det stänkte. Hela verandan blev fylld med dessa iskristaller som var stora som jordgubbar eller som små körsbärstomater.
Jag, Helena, Mona och Mattias, en vän till oss som var och hälsade på och vi gick in och satte oss och fikade och samtalade om vad detta oväder stod för inom oss, allt mellan blixtarna fortsatte och det åskade och mullrade samtidigt.

Naturens känslouttryck
En tanke som jag nämnde är att jag tycker är att det känns som att naturen speglar våra egna känslouttryck. Först var det kvavt och stillastående och en tryckt känsla i luften. sedan regnade det och sedan kom åskan och även iskristallerna och nu är det på väg att klarna upp igen. Det där kvava tycker jag man kan känna när man bär på känslor som man inte riktigt har rensat ut Regnet är tårarna som kommer och åskan är sedan frustrationen eller kraften.. iskristallerna kanske är den där energin som bara behöver komma till uttryck, starkt och rent. Vi dömer ju inte naturens känsloutbrott men många gånger dömer vi våra egen känslouttryck. Tänk om vi bara kunde låta dem komma lika naturligt för att sedan klarna upp och känna solen inom oss igen.
En äldre man i grannbyn ...

som Peter pratade med när han åkte förbi sa att han inte hade varit med om något liknande i hela sitt liv. Ett tag kändes det även som om allt oväder var just över Mundekulla. Jag hade även en liten teori om att det kanske var änglarna som vi nu skulle skicka vidare idag som ville ge oss ett tecken.... Ska berätta mer om det senare...