Jag har en längtan efter att leva ännu mer från mitt inre.
Mundekulla är en helt underbar plats att bo på och här sker så mycket fint och det kommer så mycket fina människor hit, men jag skulle vilja ha mer tid att vila, tid till stillhet och meditation och tid med mig själv. Jag känner det ännu mer detta året. Jag och Mona har denna veckan börjat dagen med en meditationsstund där vi har lyssnat inåt. Idag blev det så tydligt för mig i meditationen att det jag djupast innerst inne vill är att vila mer, meditera samt även att ge mer tid till att fokusera på "the spirit" kanske läsa andlig litteratur eller på annat sätt fokusera på mitt djupaste varande. Utifrån den inre stillheten vill jag sedan ge till andra genom att inspirera och sprida ljus på kreativa sätt såsom sång, musik, skrivande och att måla. Samt även genom att leda kurser och retreater.
Men jag trivs med människor med
En del av mig njuter också av att vara bland människor och i den fina gemenskap som vi har här i Mundekulla. Just nu har vi två underbara tjejer som hjälper oss och som heter Mona och Helena och som även är mina "systrar" och vänner. Det känns så fint och tryggt. Den senaste tiden har jag märkt att det blir för mycket för mig när det hela tiden kommer grupper med nya människor. Knappt har man lärt känna en grupp och kan slappna av med dem förrän nästa kommer. Därmed har jag inte varit med så mycket i den senaste gruppen som var här även om det var underbara människor.
Min intention nu är att ge mig iväg till Öland
några dagar för att få lite egen tid... samtidigt är det ju "Sång och gång" med Anders Nyberg här nästa vecka och jag minns hur det öppnande hjärtat totalt förra året att sjunga med honom och jag kände så mycket glädje, så kanske jag bara reser iväg några dagar och kommer tillbaka sedan för att delta litegrand. Vilken lyx att kunna välja detta.
Åh vilken härlig blogg. Gillar positiva bloggar med massor av goda känslor. Ska genast lägga in dig i min blogglista.
SvaraRaderaHa en fin kväll!
Kram Birgitta
Vad kul att du säger det Birgitta. Tänk vad lustigt det är.. jag hade precis tänkt tanken att jag kanske skriver för positivt och så fick jag din fina kommentar.. den stärkte mig.. Kram Anne
SvaraRadera