tisdag 12 oktober 2010

Fåglar på besök - och att känna tillit till det som är.

Två fåglar flög in
I Söndags kväll när jag öppnade balkongdörren litegrand så flög en fågel in.. Det var en liten talgoxe och den flög snabbt vidare in i huset. Precis efter det började en annan fågel att flyga emot fönstret och knacka på rutan. Jag tänkte att den ville få ut den första fågeln... Peter och jag försökte på olika sätt få ut den som flygit in, genom att öppna fönstret men det var inte så enkelt. Jag öppnade balkongdörren igen .. och vips flög den andra fågeln in med. Nu var det två fåglar vi skulle få ut. Peter såg sen att den ena flög ut genom fönstret och den andra såg vi inte till så vi antog att den hade flugit ut med.

Nästa dag när jag låg och slappnade av i rummet hörde jag plötsligt en fågel flyga runt... Så den var kvar i huset... efter ett tag lyckades jag få ut även den fågeln.

Varför flög de in?
Är det någon som har en aning om det. Antingen råkade jag öppna dörren och den satt där och råkade bara flyga in... eller trodde den att det fanns fågelmat här för jag brukar mata dem på vintern. Och den andra fågeln då... letade den efter den första? Ja jag får nog inget svar på det.

Men jag brukar när jag ser djur titta lite i Solögas fina bok "Djurens språk" Jag slår upp talgoxe och där står det:

Känn tillit. Det du gör är fullkomligt rätt.
Din gåva är att ha förtroende för dig själv och det du gör.
Med andra ord - du kan slappna av. Du är på helt rätt spår.

Jag funderar vidare på det idag. Hur skulle det vara om vi kunde tänka så lite oftare. Känna tillit till att det vi gör är helt rätt och ha förtroende för oss själva och det vi sysslar med.. slappna av i det... och ha tillit till att vi är på rätt väg.

Att inte smittas av att ständigt sträva
Det finns ju något fint i alla självhjälpsböcker och utvecklande tidningsartiklar. Men det kan vara lätt hänt att vi smittas av budskapet att livet inte är okey just nu... att vi först måste förändra oss... och sen kan vi vara nöjda med oss själva och vårt liv.... Vi ser vackra modeller i tidningarna( som har sminkats till tusen och sedan retucherats i photoshop) Vi läser artiklar om hur vi kan tänka mer positivt ... eller helst sluta och tänka (enligt mer andlig litteratur) I "Hemtidingar" ser vi kliniskt rena hem med ljusa fräscha färger och matchande möbler och det mesta enligt fengshui.... I trädgårdstidningarna pratar alla om hur bra det är att ha en trädgård och alla trädgårdar har välklippta gräsmattor och rensade rabatter.... I kärleksfilmerna är paren så romantiska och gulliga och fina med varandra ... inte alls morgonsura eller iriterade emellanåt... i reklamen kan vi köpa preparat så att vi ska få sexlust även om vi inte har lust att ha mer sexlust så får de oss att tro att vi ska stäva mot det ändå för att vara normala....

Alla de här idealbilderna som ständigt målas upp för oss kan få oss att känna att vi inte är okey som vi är... Tänk om de kunde ha lite annorlunda modeller.... korta, knubbiga, med finnar i ansiktet och stripigt fett hår.... och tänk om det kunde vara ett riktigt rörigt hem helt oordnat, ostädat och med fullt med disk i köket i Hemtidningarna.... Tänk om gräsmattorna i Trädgårdstidningarna kunde vara fulla med maskrosor... (vilket ju är så fint) och det var fullt med ogräs i landen.... och tänk om paren i kärleksfilmerna kunde snäsa åt varandra lite eller vara morgonsura och irriterade.. litegrand i alla fall. Kanske inte ha lust med sex.... Ja då kanske vi skulle kunna börja känna oss riktigt bra!!




Förunderligt nöjd i höstens fullkomnade guldgula värld.
De senaste dagarna har jag hur som helst känt mig förunderligt nöjd och tillfreds med livet just som det är här och nu... Kanske är det hösten som påverkar... Jag älskar de gula löven och när hela landskapet sveps in i guld, gul, orange, röda och gröna färger... så vackert.. Men det är också något med hösten som känns lugnt. Som om naturen har nått sin fullkomning och just nu inte behöver sträva efter något mer utan kan ta det lugnt ...med all rätt... lysa en sista gång och sedan gå till vila... Ja ungefär så känner jag mig nu...

10 kommentarer:

  1. Ja Anne det är så härligt det du skriver- först om fåglarna som uppenbarligen hade budskap till dig och sedan det du skriver om det tillrättalagda livet och vad nu det innebär. Så nu snart ska jag lägga upp lite alternativa bilder till alla heminredningar på min blogg och visa hur det ser ut hemma hos mig efter en skön hemmakväll, när disken bara får trängas i köket och på bordet och jag istället väljer att dansa med familjen i vardagsrummet.
    När vi kan släppa taget och tillåta oss att acceptera hur det är utan att bedöma och värdera oss själva eller andra eller situationen vi befinner oss i kanske vi har tid att istället lyfta eller sänka blicken för att betrakta de där vackra löven du skriver om och på så sätt landa i det som ÄR. Stor kram på dig.

    SvaraRadera
  2. Hej Pernilla!
    Vad bra.. meddela mig gärna när du gör det inlägget och lägg gärna in en bild både på disken och dej och familjen som dansar i vardagsrummet...bra kombination... Vad kul det vore med en tidning som är precis tvärtom... när det gäller modeller, heminredning m.m..

    Ja du har rätt när vi tillåter och accepterar det som är... det är då vi har tid att betraka löven och njuta av dem... kram

    SvaraRadera
  3. Vackra vackra höst, jaa! Känner precis så också..tänk att allt bara finns... en oreda och en smutsig disk.. det kan ju betyda vad som helst..att tallrikarna har använts..att jag har varit i farten..att jag behövs..att något har förändrats..precis som det ska.. och att det får vara så... vilka roliga tankar egentligen..att något inte får vara på ett visst sätt...när det redan är det..jo, jag vet att tankar är också kraftfulla verktyg..men..om jag får skratta lite också, åt alla "bestämmande" tankar.

    Det du skrev om fåglarna var så fint!!! Och så viktigt att komma ihåg.. tänk om vi alltid kunde tänka och känna att vi är på rätt väg...för hur skulle vi kunna vara på fel..att ens tänka tanken :)

    i tacksamhet
    Karin

    SvaraRadera
  4. Jag tror att det kan vara så här:
    De flesta år föder talgoxparet upp två kullar med ungar. Så jag kan tänka mig att det var en oerfaren och nyfiken unge som först flög in till dig.
    Och att det sedan var någon av föräldrarna som sedan försökte locka ut ungen genom att knacka på rutan. När inte det fungerade visade den vuxna fågeln vägen ut ur rummet, men ungen uppfattade först inte hur den skulle göra.


    Kram // Carina

    SvaraRadera
  5. Solögas bok vill jag också ha! Brukar kika i den på Solkristallen här i Visby om jag fått något tydligt djurbudskap... en gång drömde jag om knall-lila marsvin! Minns inte vad det betydde, men det är alltid kul att kolla upp... :)

    Min vän sade något bra idag. Att ta livet som det kommer, att inte försöka styra det så mycket.. Det blir ofta bättre då, som det "ska" vara. :) Har jag märkt.. efter att försöka kontrollera allt...

    Just nu står jag åter inför ett stort val i livet.. skulle behöva lite svar då, får hoppas att man drömmer om ett litet djur som kan guida en!

    Ha en bra dag!

    Kram
    Ingrid

    SvaraRadera
  6. KARIN
    Härliga tankar .. att en massa disk kan betyda att vi har kul.. att vi passar på att leva... Ja... och du har ju rätt.. kan vi vara på fel väg... Vi är nog där vi ska vara men sen kan vi ju ta en annan väg när vi vill det...Kram och tack för goda tankar.

    CARINA
    Vilken bra förklaring. Ja så skulle det ju kunna vara en mamma med sin fågelunge.. ja det låter ju mer troligt... fin tanke och tänk vad fina fåglar och djur är och så kloka. Talgoxarna brukar knacka på mitt fönster när jag glömmer mata dem på vintern.

    INGRIDMARIA
    knallila marsvin låter mycket spännande du får kolla vad marsvin står för.. lila ska ju vara en färg som står mycket för det andliga. Ja att inte styra så mycket tror jag också fungerar bättre ibland.. då kan vi vara mer öppna för nya saker som plötsligt poppar upp.

    När du har ett stort var kan du också föreställa dig det som två vägar och i fantasin prova att gå in på de olika vägarna och känna efter hur det känns... samt vet att vilket du än väljer så kan du välja att skapa det bästa av det... Det viktiga är inte alltid vad vi väljer utan varifrån vi väljer.. om vi väljer från rädsla, borden, måsten, skuld ... eller från glädje, tillit, intuition, öppenhet... Ja ungefär så.. Lycka till.

    SvaraRadera
  7. Åh, Anne, TACK! Det hjälpte jättemycket!

    Man blir ju lätt tyngd av ett stort val, som kanske egentligen är roligt att tänka på! För vad många nya möjligheter som kommer upp :) roliga saker.

    Lätt att trassla in sig, har jag nog.. ;)

    Tack!!

    Ingrid

    SvaraRadera
  8. Härligt att höra att mina rader kunde vara till hjälp... sen kan det ibland vara så att man även kan välja båda delar .. på ett eller annat sätt..

    SvaraRadera
  9. Hej!

    Gud vad skönt att inte sträva, att tillåta att allt är helt operfekt. Det tilltalas jag av just nu. Kram Eva

    SvaraRadera
  10. Skön mening Eva.. "Att tillåta att allt är helt operfekt" den tar jag med mig.. kram Anne

    SvaraRadera

Hej!
Tack för att du ger dig tid att kommentera. Du som inte har en egen blogg eller googlekonto kan i rutan "Kommentera som" välja: Namn och webbadress (funkar nog även utan webadress), eller Open ID eller Anonymt.
Hoppas det fungerar annars får du prova dej fram !
Varmt tack, din feedback betyder mycket för mig... Anne Solveig