Min älskade farmor har nu rest till de ljusa blomsterängarna.

Nu har det skett... farmor är på de ljusa ängarna.
Det känns fint att kunna dela även detta med er kära systrar i Gudinnerummet. Gudinnerummet har ju blivit en ljus och trygg plats för mig där det känns så fint att jag dela mina tankar med er...... Så det kändes fint att även kunna dela detta med er...

Tacksamhet men djup saknad.
Jag är tacksam för min farmors skull men jag känner även en djup sorg och saknad. Det finns ingen som kan ersätta en älskad farmor... ingen som kan le lika varmt och kärleksfullt till mig på just det sättet... och som har hållit mig i sina armar när jag var liten och som jag har träffat varje sommar när jag växte upp och de senaste åren mycket oftare då vi bott närmare varandra.

Inspirerande förebild.
Jag är djupt tacksam att jag har haft min farmor i livet de senaste åren som jag har bott på Öland och i Mundekulla... så värdefullt att ha en "äldremor" att hälsa på, som dessutom har varit en inspirerande förebild genom sitt inre lugn och styrka och genom sin kärlek till djur, natur, blommor och fåglar. Dettta har hela tiden varit min farmors stora intresse och ett naturligt samtalsämne när vi har träffats. Jag har lärt mig en hel del... inte minst om hur mycket gläjde naturen och djuren kan ge oss och hur viktigt det är att vi är varsamma med alla levande varelser.

Här sitter vi bland orkidéér med farmor på Ölands Alvar.

Farmor räddade en gång en Svan.
...som höll på att drunkna. Det är tungt att lyfta en dränkt svan men hon gjorde det och min farmor har alltid varit stark och svanen klarade sig... Hon har haft en tam uggleunge som satt på hennes axel och hon hade många historier att berätta om djur och blommor och kunde så mycket om detta. Dessutom var hon mycket praktiskt och drog sig inte för att snickra på sitt hus som hon köpte när hon var 70 år... eler bygga en jordkällare och mycket mer.

Farmor fick en fin sista tid.
Jag är så tacksam att farmor fick somna in i sin egen lägenhet med min faster där hos henne. Dessutom verkade hon inte ha ont. Jag är så tacksam att jag och Peter passade på att åka över till Öland och hälsa på farmor i Måndags. Då var hon redan ganska dålig men kunde prata lite och jag satt länge och bara höll hennes varma kärleksfulla hand och det kändes så fint... kunde inte riktigt slita mig utan fick säga hej då flera gånger.. visste nog att det var sista gången vi sågs här på jorden.

Jag tror farmor har det mycket fint nu
jag kan se henne i ljuset, njuta av alla de underbara blomsterängar som hon älskade så och som hon de senaste åren mest kunde njuta av på Tv då hon inte kunde röra sig så bra... Jag tror hon träffar alla dem hon älskade som har gått före henne och jag känner att vi kan fortsätta att kommunicera med varandra men på ett nytt sätt... Jag satte mig ner en stund och lyssnade och det kändes som farmor viskade att hon har det så bra nu och att hon aldrig kunde ana att det skulle vara så ljust och glädjefullt på andra sidan och att hon önskade att vi alla skulle veta det... så mitt i saknaden finns det en lätthet och ett ljus...

Jag minns så tydligt farmors hand i min
Vi blir sällan så närvarande i stunden och med varandra som när vi sitter vid en person som är på väg att lämna oss... Jag minns så tydligt farmors hand som förmedlade så mycket kärlek där jag satt och inte hade så mycket att säga mer än att tala om för henne hur mycket hon har betytt för mig.. och hon förstod och svarade och jag är så glad att jag fick möjlighet att säga det en sista gång även om jag sagt det förut med men kanske inte lika tydligt och medvetet...


Farmor.. livet blir sig inte likt utan dej...
Men det är som det är... Livet går vidare och när det nu ändå skulle ske så är jag tacksam att det skedde på det sätt det gjorde... Jag vet ju att du inte var så förtjust i kylan farmor och du var ju klok nog att åka utomlands till solen, värmen och blommorna under många år... så länge du orkade. Nu tror jag du vandrar på blommande Alvarsängar och njuter av det. Jag älskar dig min fina lilla farmor och du har beytt så mycket för mig... hoppas du kan läsa bloggen där du är nu :-) ja det kan du säkert...