Fåglar på besök - och att känna tillit till det som är.

Två fåglar flög in

I Söndags kväll när jag öppnade balkongdörren litegrand så flög en fågel in.. Det var en liten talgoxe och den flög snabbt vidare in i huset. Precis efter det började en annan fågel att flyga emot fönstret och knacka på rutan. Jag tänkte att den ville få ut den första fågeln... Peter och jag försökte på olika sätt få ut den som flygit in, genom att öppna fönstret men det var inte så enkelt. Jag öppnade balkongdörren igen .. och vips flög den andra fågeln in med. Nu var det två fåglar vi skulle få ut. Peter såg sen att den ena flög ut genom fönstret och den andra såg vi inte till så vi antog att den hade flugit ut med.

Nästa dag när jag låg och slappnade av i rummet hörde jag plötsligt en fågel flyga runt... Så den var kvar i huset... efter ett tag lyckades jag få ut även den fågeln.

Varför flög de in?

Är det någon som har en aning om det. Antingen råkade jag öppna dörren och den satt där och råkade bara flyga in... eller trodde den att det fanns fågelmat här för jag brukar mata dem på vintern. Och den andra fågeln då... letade den efter den första? Ja jag får nog inget svar på det.

Men jag brukar när jag ser djur titta lite i Solögas fina bok "Djurens språk" Jag slår upp talgoxe och där står det:

Känn tillit. Det du gör är fullkomligt rätt.

Din gåva är att ha förtroende för dig själv och det du gör.

Med andra ord - du kan slappna av. Du är på helt rätt spår.

Jag funderar vidare på det idag. Hur skulle det vara om vi kunde tänka så lite oftare. Känna tillit till att det vi gör är helt rätt och ha förtroende för oss själva och det vi sysslar med.. slappna av i det... och ha tillit till att vi är på rätt väg.

Att inte smittas av att ständigt sträva
Det finns ju något fint i alla självhjälpsböcker och utvecklande tidningsartiklar. Men det kan vara lätt hänt att vi smittas av budskapet att livet inte är okey just nu... att vi först måste förändra oss... och sen kan vi vara nöjda med oss själva och vårt liv.... Vi ser vackra modeller i tidningarna( som har sminkats till tusen och sedan retucherats i photoshop) Vi läser artiklar om hur vi kan tänka mer positivt ... eller helst sluta och tänka (enligt mer andlig litteratur) I "Hemtidingar" ser vi kliniskt rena hem med ljusa fräscha färger och matchande möbler och det mesta enligt fengshui.... I trädgårdstidningarna pratar alla om hur bra det är att ha en trädgård och alla trädgårdar har välklippta gräsmattor och rensade rabatter.... I kärleksfilmerna är paren så romantiska och gulliga och fina med varandra ... inte alls morgonsura eller iriterade emellanåt... i reklamen kan vi köpa preparat så att vi ska få sexlust även om vi inte har lust att ha mer sexlust så får de oss att tro att vi ska stäva mot det ändå för att vara normala....

Alla de här idealbilderna som ständigt målas upp för oss kan få oss att känna att vi inte är okey som vi är... Tänk om de kunde ha lite annorlunda modeller.... korta, knubbiga, med finnar i ansiktet och stripigt fett hår.... och tänk om det kunde vara ett riktigt rörigt hem helt oordnat, ostädat och med fullt med disk i köket i Hemtidningarna.... Tänk om gräsmattorna i Trädgårdstidningarna kunde vara fulla med maskrosor... (vilket ju är så fint) och det var fullt med ogräs i landen.... och tänk om paren i kärleksfilmerna kunde snäsa åt varandra lite eller vara morgonsura och irriterade.. litegrand i alla fall. Kanske inte ha lust med sex.... Ja då kanske vi skulle kunna börja känna oss riktigt bra!!

Förunderligt nöjd i höstens fullkomnade guldgula värld.

De senaste dagarna har jag hur som helst känt mig förunderligt nöjd och tillfreds med livet just som det är här och nu... Kanske är det hösten som påverkar... Jag älskar de gula löven och när hela landskapet sveps in i guld, gul, orange, röda och gröna färger... så vackert.. Men det är också något med hösten som känns lugnt. Som om naturen har nått sin fullkomning och just nu inte behöver sträva efter något mer utan kan ta det lugnt ...med all rätt... lysa en sista gång och sedan gå till vila... Ja ungefär så känner jag mig nu...