Nu längtar jag till våren Känner ni som jag att det dröjer lite väl länge i år med våren och med sol och värme... Ena dagen är den på väg och nästa dag är det kallt igen.. i alla fall här ute i Mundekulla-skogen. Jag känner att det påverkar mig och att jag blir otålig. När man bor så här nära naturen så tror jag man blir mer ett med den... känns som vädret påverkar ännu mer... Det är som att jag inte rikigt kan börja blomma heller innan det börjar grönska.. som att fastna lite på vägen... och jag påminns om Karin Bojes fina dikt som känns trösterik...
(här ser ni en blåsippsknopp som jag fann under löven)
Ja visst gör det ont när knoppar brister. Varför skulle annars våren tveka? Varför skulle all vår heta längtan bindas i det frusna bitterbleka? Höljet var ju knoppen hela vintern. Vad är det för nytt, som tär och spränger? Ja visst gör det ont när knoppar brister, ont för det som växer och det som stänger.
Ja nog är det svårt när droppar faller. Skälvande av ängslan tungt de hänger, klamrar sig vid kvisten, sväller, glider - tyngden drar dem neråt, hur de klänger. Svårt att vara oviss, rädd och delad, svårt att känna djupet dra och kalla, ändå sitta kvar och bara darra - svårt att vilja stanna och vilja falla.
Då, när det är värst och inget hjälper, Brister som i jubel trädets knoppar. Då, när ingen rädsla längre håller, faller i ett glitter kvistens droppar glömmer att de skrämdes av det nya glömmer att de ängslades för färden - känner en sekund sin största trygghet, vilar i den tillit som skapar världen.
Ett litet försök att tonsätta med mycket enkla medel...
Visst gör det ont by AnneSolveig
Känner samma... Solen var stark i Skåne lörd-månd, den lyfte mig, vi åt lunch på altanen. Men idag har det blåst kallt och jag har varit trött och lite sur... Tänkte oxå på Karin Boye idag, men "Bryt upp, bryt upp, den nya dagen gryr, oändligt är vårt äventyr". Något nytt håller på att ta form, men det är svårt att släppa det gamla, tryggheten ;-)
SvaraRaderaDu skrev för ett tag se om att stanna kvar och växa eller gå. Jag tror att så länge det finns näring ska man stanna kvar, men om näringen tar slut och något innifrån växer sig större än det trygga, då ska man gå. Våga.
Stor kram, blomman blommar snart ;-)
Erika
Hej Erika.. alltid så roligt att höra från dej.. uppskattar så mycket att ha kontakten här i Gudinnerummet.. det är ju fantastiskt.
SvaraRaderaJa det känns sant det du säger...om att våga gå när det nya växer sig starkare...tack för det... mycket bra uttryckt.
Jag tror att just nu är jag i en fas av att stanna delvis i det yttre men att gå vidare i det inre.. och det känns som att det inre kommer vägleda mig till var jag ska vara i det yttre.. och att nya steg är på väg även där.. Allt gott!
Kram Anne
Vilken skön bild - där ligger den med lilla lurviga mössan på och inväntar solens värmande strålar ... precis som vi människor kurar inne vid våra brasor med ullsockarna på!! Men snart nog får vi alla njuta av våren med all dess förväntan och längtan!!
SvaraRaderaKarin Bojes dikt är så vacker och talar till djupet i oss, tycker jag - talar väl också om längtan och att få "komma ut" som de vi innerst inne är ...
Vad roligt att få så många fina kommentarer av dig Anita...blir så glad över gensvar.. ja visst är hennes dikt fin och berör vår inre längtan att komma ut.. Kram!
SvaraRadera