måndag 13 september 2010

Lyssna till kroppens budskap!

Lite mer tankar om sjukdomar som budskap.
Pratade i morse med en kvinna som berättade hur hon det senaste året fått flera olika sjukdomssymtom... och försökt att lyssna till budskapet att ta det lite lugnare och även tagit steg emot det.. men hur det ändå behövdes en ytterligare allvarligare sjukdom där hon verkligen behövde vila och ta det lugnt en tid.... för att hon skulle ge sig själv denna vila. ...och nu njuter hon av det och tar hand om sig själv.

Jag känner detsamma med min fot...
Den börjar sakta bli bättre och bättre.. men jag vet att om jag inte lyssnar till budskapet i detta utan fortsätter som vanligt då kommer det komma andra symptom. Jag känner att fotens budskap til mig i mycket är Vila.. sen finns det fler aspekter att titta på som att gå i den riktning mitt inre och mitt hjärta vill och njuter av... att stå på egna ben.. att vara flexibel.. våga ta ett nya steg.. ha tillit till mig själv.. vänta mig en ljus framtid m.m.

Livet vill väl och kroppen ger oss budskap
Livet vill oss väl och kroppens gåva till oss är att den är en budbärare som visar oss när vi är på fel stig och styr oss rätt igen.. om vi verkligen lyssnar... och även lär och är villiga att utvecklas. Imorse kände jag en tendes att vilja hjälpa till och vara duktig, samt en liten stress i att det samtidigt är en hel del egna uppgifter jag ligger lite efter med... Så jag satte mig en stund efter detta samtal och beslutade mig för att "sjukskriva mig själv på egen hand" och verkligen unna mig att vila mer, månaden ut...Det kändes vilsamt.. Jag kommer dock förbereda och hålla min kvinnocirkel ledarutbildning... för det känns helt rätt.

Tillåta det som väcks inom mig
Det blir en utmaning att inte vara lika hjälpsam och ställa upp utan istället tillåta mig att känna det som väcks när jag inte är det... känna att jag kan älska mig själv och att jag är värdefull när jag bara är... eller när jag sysslar med det jag älskar.. Det blir en bra träning... Kram till er..

6 kommentarer:

  1. Och genom att vara den du är sprider du kärlek och värme på vår jord... Idag gjorde jag mig en stor kopp kärlekste och satte mig att läsa "din bok" på altanen. Den är så fin Anne och skriven ur ditt sannaste jag. Inte sant? Och visst behöver vi träna oss i att tillåta oss vara i varandet och ändå älska oss själva. Vårt värde är inte mindre för att vi ÄR. Snarare tvärtom- i varandet kan vi vila i vår inre stillhet och på så sätt medvetandegöra oss själva om vårt egenvärde och vår enhet med allt levande. stor kram och ta väl hand om dig. Pernilla

    SvaraRadera
  2. Hehe, idag spelade jag piano för första gången på mycket länge. Var tvungen att sluta för att affären stängde; sedan fick jag ont i armarna tills jag sade till dem "Ni får spela imorgon, är det okej?" Provade en ny teknik som ett experiment... det lugnade sig lite iallafall!

    SvaraRadera
  3. Jag har mått dåligt under en längre tid, och fått möjlighet att upptäcka den gåva det är att vara med sin kropp och i sitt sanna jag. Just nu har jag hamnat i en tid då jag slutat lyssna till mig själv. Därför blev jag så glad att se att du skriver om just detta. Kroppen är vår allra bästa vän och budbärare, det är min djupa övertygelse. Och när vi lär oss att vila i våra kroppar, kan vi även känna att vi är trygga och att allting är gott som det är, just nu.

    Kramar,
    Jenny

    SvaraRadera
  4. Tack Pernilla för dina fina rader om att träna oss på att vara i varandet..och älska oss själva när vi bara är... Vet att det är det du även arbetar med och inspirerar andra i.. och visst är boken skriven ur mitt djupaste sannaste jag... i samverkan med Gudinnans inspiration. Kram Anne

    Så fint Ingrid att du spelade piano idag... ja jag tror absolut vi kan prata med kroppen med... och med alla våra celler.. det var en bra idé. kram Anne

    Jenny.. vad roligt att jag kunde påminna dig lite idag att lyssna till kroppen.. Så fint du skriver om att kroppen är vår allra bästa vän och budbärare och om att vila i kroppen och känna att allt är väl.. ja det är en mycket stor del av helandet tror jag med.. just ayt vila i tillit. ... Kram Anne

    SvaraRadera
  5. Så sant, så sant! Har en del sjukdomar att ta itu med o börjar så sakteliga att förstå mitt liv o känner att jag måste lyssna till mina känslor o inte mina tankar så mycket o framför allt inte till andras tankar, för ingen annan än just jag vet ju vad jag mår bra av eller hur...?!
    kram
    Lena

    SvaraRadera
  6. Klokt tänkt Lena och det är nog det som är den stora utmaningen .. att verkligen lyssna till oss själva och till våra egna känslor och våga lita till det också... Kram Anne

    SvaraRadera

Hej!
Tack för att du ger dig tid att kommentera. Du som inte har en egen blogg eller googlekonto kan i rutan "Kommentera som" välja: Namn och webbadress (funkar nog även utan webadress), eller Open ID eller Anonymt.
Hoppas det fungerar annars får du prova dej fram !
Varmt tack, din feedback betyder mycket för mig... Anne Solveig