Den "Gudinneliga" källan!

Att få tillgång till en större källa!
Jag hämtar lite mer inspiration från Caroline Myss senaste bok, där hon i sin tur hämtar inspiration från Teresa av Avila . "Vi kan gräva egna små källor och hämta vatten där" bekriver Teresa.. men efter ett tag kanske de torkar ut eller sinar och då får vi gräva nya... Teresa säger att när vi har utvecklat ett rikare, inre, andligt liv, behöver vi inte längre gräva efter nya källor.. för den gudomliga källan finns alltid tillgänglig. Då lever vi i ett fält av nåd ... vi skulle kunna uttrycka det som att vi lever i Gudinnans kärlek... medvetna om vilka vi i sanning är och medvetna om den Gudomliga närvaro och kärlek som alltid finns där för oss. Detta tillstånd av nåd, inre frid och kärlek har då blivit som en andra natur för oss. Vi kan se livets resa som en ändlös rad av upplevelser som leder oss djupare och djupare in i denna andra natur.
Teresa av Avila

Lev i medvetenhet
Caroline beskriver hur vi kan nå detta tillstånd genom att mer och mer lyssna till vårt inre och handla utifrån inre resurser i harmoni med dem vi djupast inne är och i harmoni med det som får oss att må bra andligt, mentalt, känslomässigt och som ger oss välbefinnande.. Perfektion borde aldrig vara målet, säger hon - det är utövningen som är målet. Lev i medvetenhet och ge näring åt din utövning.

Ge näring åt din utövning!
Kan ju betyda att varje dag ägna en stund åt att lyssna till vårt inre budskap.. lyssna till Gudinnan inom oss och höra vilket steg hon vill att vi ska ta idag... och sedan ta det steget. Det kan även vara att meditera regelbundet eller göra något annat som får oss att komma mer i kontakt med vår inre sanna natur. Det kan också innebära att ändra vårt sätt att tänka så att vi tänker mer sanna och kärleksfulla tankar.. det kan vara att hela oss själva känslomässigt, att förlåta och gå vidare, samt att ta hand om våra kroppar som ju är själens tempel och leva på ett sätt som är i harmoni med andra levande varelser. Allt detta kan hjälpa oss att välkomna nåden. Slutligen tror jag att nåden är något som ges till oss när vi är redo för den. Människor som har fått gåvan av nåd är lätta att upptäcka säger Caroline. De utstrålar en energi som är ovanligt lugnande och kärleksfull...

Vetskapen om att vi är på väg ger lugn
Jag tror att vetskapen om att vi är på väg i livet och att vi tar små steg i rätt rikting, gör att vi kan slappna av mer och njuta av det som är. Vi inser att vi inte behöver känna att vi ska vara perfekta eller vara något annat än vi är just nu. Men vi kan ta inre och yttre steg som för oss närmare dem vi djupast inne är och får oss att leva i harmoni med Moder Jord och andra levande varelser. När vi vet att vi är på väg i den riktningen, då kan vi slappna av och njuta av färden... Om du sätter dig på tåget till Paris, så sitter du inte och tänker på att du borde varit där redan.. eller ger dig själv skuld för att du inte redan är framme. Nej du vet att en resa tar sin tid och du passar på att njuta på vägen i tillit till att du kommer att komma fram när du ska.

Vila vid källan och närma oss varsamt
Det är något som känns fint när jag tänker på att det finns som en Gudomlig källa som jag kan mer och mer tona in till och leva mer och mer i dess flöde.. som kan hjälpa mig på vägen i livet ... En kraft - kärlek - visdom som känner mig djupast där inne och som ser allt i ett större perspektiv och därmed vet det som är bäst för mig just nu. Kanske behöver vi inte alltid göra allt själva.. kanske kan vi vila lite mer vid kanten av denna källa.. närma oss den varsamt och känna mer och mer hur den ger oss näring och hur vi smälter samman med den så att den till slut finns där som en ständigt närvarande del i vårt liv och vi lever i denna nåd som Teresa och Caroline beskriver.