torsdag 2 september 2010

En lugnare takt och inre läkning.


Arnika - en läkeväxt
Visst är det en fin blomma. Arnika gel smörjer jag nu på min fot och det känns så bra.. och jag gillar ju gula blommor.. så ju mer jag smörjer så helas foten mer och mer och jag kan blomma ut mer och mer genom den djupare process som sker i mig nu...
Man hinner tänka mycket tankar när man skadat sig ... Idag är jag så tacksam att foten känns ännu bättre och att det går att gå lite försiktiga steg med den... En viktig insikt jag verkligen fått dessa dagar är också att ibland kanske vi inte på egen hand kan styra livet i rätt riktning... Vi kan behöva lite hjälp med att ge oss tid att lyssna inåt samt att bli mer närvarande i nuet.

Den lugna takten jag kommit in i nu är jag så tacksam för...
Den vill jag ha med mig... Ett steg i sänder... Kunna vara stilla och verkligen ta in livet och andra... Ja när man vet att man inte kan röra sig så snabbt, samt även vilar mycket så infinner sig ett slags lugn... det lugnet och den närvaron har jag njutit av dessa dagar.

Sång och musik föds fram
När nya insikter kommer till mig vill de ibland även komma ut som sång och musik.. så idag har jag tilbringat en längre stund i soffan och låtit flera sånger födas fram.. varav några jag tycker mycket om. De handlade mycket om att vara i nuet och vara i stunden... Det är som om jag öppnar mig mer och mer för det nu och jag kan inte låt bli att vara djupt tacksam för min fot och den inre resa den tar mig på.

Det viktiga är vad vi kan lära.. inte varför..
Jag tror att många gånger när vi blir sjuka så har vi inte lyssnat riktigt inåt och livet får ta till andra medel.. Men ibland försöker vi ju vekligen att lyssna inåt.... men just då kan den yttre situationen göra att det ändå är svårt att följa det vi känner.. eller är vi själva inte helt redo eller har vi inte lysnnat tillräckligt djupt... Det spelar egentligen inte någon roll.. det viktiga är ju inte varför något händer utan vad vi kan lära oss av det som sker.... Ibland kan en yttre händelse eller en sjukdom vara precis det vi behöver för att få oss ännu djupare in i oss själva och ge oss vissa bitar och erfarenheter som vi behövde för att kunna växa och som vi inte skulle kunna tagit till oss annars. Det behövdes lite mer för att verkligen kunna ge mig den lediga tiden och ta det mer lugnt samt att verkligen stanna upp.. även i fysik bemärkelse. Det behövdes en unik situation som fyllde flera olika behov.

Djupare respekt för andras inre resor
Jag kommer nog se med lite nya ögon framöver, på andra människors sjukdomar och utmaningar i livet och förstå att de är där de ska vara och lär sig något mycket viktigt som de kanske inte kunde lära sig på något annat sätt just nu... Att hurtigt tro att de kan bli friska snabbt genom att tex äta rätt kost, (vilket självklart är en viktig del och ibland kan ge mirakulösa resultat, när personen är redo att bli bra) det fungerar inte alltid. Vi behöver inse att ibland är det en djupare resa djupare som deras sjukdom tar dem på och att skulle kroppen helas för snabbt så kommer inte själen att hinna helas.. och det är ju det helandet som är viktigast... Jag inser fullkomligt tydligt, att två dagar med en skadad fot skulle definitivt inte gett mig de insikter som jag fått under en vecka och läkningen kommer ju ta sin tid men det finns nog en mening med det för det finns mer som ska hinna landa i mig.

4 kommentarer:

  1. hej Anne,
    det du skriver idag fick mig att tänka på en historia jag hört om en munk som blev sjuk i klostret där han bodde. Övriga munkar kom med massor av goda råd om hur han skulle göra för att bli bättre, (såklart av omtanke och kärlek - precis som vi ofta är snabba på att själv göra )

    Det blev ingen förändring eller förbättring under lång tid, tills den dagen då abotten fick till sig i en meditation att tala om för den sjuke munken att det var ok att vara sjuk !

    Något att fundera över, goda råd i all ära, men kanske det handlar om att tillåta sig att vara sjuk och se vad det kan bringa med sig och vad vi skall lära oss av det. Något att tänka lite extra på när de omkring oss ( eller vi själva ) är sjuka på ett eller annat sätt. Vad vet vi vad den personen (eller vi själv) skall lära - inte med det menat att vi skall sluta bry oss om varann - men kanske skall vi tillåta oss att faktiskt också vara sjuka. Det är kanske då vi kan släppa taget om det ?

    stor kram
    Lisbeth

    SvaraRadera
  2. Tack Lisbeth.. precis vad jag försökte beskriva och du beskriver det så fint med.... ja det känns verkligen en mening med detta... en lite spännande men också fin resa i livet... och jag inser ännu mer hur alla andra som är sjuka egentligen är inne på en viktig inre resa i livet som kommer leda dem till utveckling.. men visst kan den vara mycket tuff för en del.. min är ju mycket lindrig och vilsam...kram Anne

    SvaraRadera
  3. NÅGOT helkonstig hände just när jag läst era fina kommentarer och jag håller med i så mycket; så jag började skriva en lång egen kommentar skulle förhandsgranska och vips var allt borta och min mus och tangentbord är knäppt jag återkommer när jag orkar börja om på nytt!

    tolka detta som hände mig om ni vill!!
    kram!

    SvaraRadera
  4. Skulle vara spännande att läsa Anita.. Ja ibland undrar jag med om det kanske inte var "meningen" att jag skulle skriva....när sådanst sker... eller man ställer sig frågan varför... samtidigt tror jag att vi som är inne på lite nya tankar kanske för mycket försöker analysera varför något sker.. istället för att se vad vi kan lära av det som sker.. eller helt enkelt bara gå vidare i livet... Läser just nu en fin bok av Caroline Myss som handlar om detta... ska berätta mer i bloggen.. Kram

    SvaraRadera

Hej!
Tack för att du ger dig tid att kommentera. Du som inte har en egen blogg eller googlekonto kan i rutan "Kommentera som" välja: Namn och webbadress (funkar nog även utan webadress), eller Open ID eller Anonymt.
Hoppas det fungerar annars får du prova dej fram !
Varmt tack, din feedback betyder mycket för mig... Anne Solveig