A poem by the great Sufi Master, Hafiz
We have not come to take prisoners,
But to surrender ever more deeply To freedom and joy.
We have not come into this exquisite world To hold ourselves hostage from love.
Run my dear, From anything That may not strengthen Your precious budding wings.
Run like hell my dear, From anyone likely To put a sharp knife Into the sacred, tender vision Of your beautiful heart.
We have a duty to befriend Those aspects of obedience That stand outside of our house And shout to our reason "O please, O please, Come out and play."
For we have not come here to take prisoners Or to confine our wondrous spirits,
But to experience ever and ever more deeply Our divine courage, freedom, and Light!
torsdag 6 januari 2011
5 kommentarer:
Hej!
Tack för att du ger dig tid att kommentera. Du som inte har en egen blogg eller googlekonto kan i rutan "Kommentera som" välja: Namn och webbadress (funkar nog även utan webadress), eller Open ID eller Anonymt.
Hoppas det fungerar annars får du prova dej fram !
Varmt tack, din feedback betyder mycket för mig... Anne Solveig
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Så fint och så fullt av känsla och innehåll. I detta ryms allt... Kram och tack för så fina dagar hos er...
SvaraRaderaTack Pernilla.. tyckte också mycket om dikten.. och det var så fint att ha er här.. varm kram Anne
SvaraRaderaGud, vad vackert! Den tog verkligen tag i mig... Tack, Anne!
SvaraRaderaKramar, Karina
Beautiful poem!!Vårt enda ansvar : att njuta och känna glädje!
SvaraRaderaTack att du säger det Karina..ja det känns djupt, vackert och sant.
SvaraRaderaJa Helga, tänk att det är vår uppgift... visst är det härligt och fint att påminna sig om...