och så slank hon ner i diket...
Ja just som jag svävat på ett lyckligt harmoniskt moln i över en månad ...... och trott mig vara säker där.. så händer det en liten grej som tar mej ner på jorden igen... jag blir irriterad och frustrerad... men jag märker att för varje liten irritation som kommer upp nu så är jag mycket snabbare att uppmärksamma det och att finna en väg tillbaka till harmonin igen.. Det jag förut tolererade och tog för givet och fann mig i har ändrats till att jag ganska snabbt lyssnar in... känner efter varför mitt humör har svängt eller vad som väcker känslor... upptäcker vad jag kan lära av det.. släpper taget och väljer att igen tänka mer bejakande positiva tankar och hitta tillbaka till min inre styrka och harmoni.
Men ibland är det skönt att få ur sig..
att vara arg eller ledsen en stund och sen är det över. Nu tänker jag inte heller göra som förr att jag ägnar ytterligare några dagar åt att ha dåligt samvete för att jag varit arg... Nej jag tänker släppa det.. lära av det och skaka av mig det snabbt.. kanske till och med ge mig själv en klapp på axeln för att jag kan vara i min kraft med... helst på ett sätt som inte går ut över andra.... och sen gå vidare i min Gudinnekraft!
Vore inte det nåt att satsa på detta år kära Gudinnor!
Att så snabbt vi kan bli medvetna om när vi går in i känslor som inte känns bra... ägna en stund åt att känna det vi känner och acceptera det... eller leva ut känslorna om vi vill det... på ett bra sätt som inte skadar andra.. och sen fundera på vad var det som hände? vad kan jag lära av detta? Hur kan jag tänka eller agera nästa gång något liknande sker eller hur kan jag förhindra att liknande saker sker....samt hur kan jag tänka och se på den här situationen på ett lite mer positivt sätt... så jag i alla fall stiger upp ett litet snäpp på känslotrappan....och sen.... när vi lärt det vi skulle....dåååå sträcker vi på oss och går vidare i livet medvetna om att vi är fantastiska, underbara, visa, kloka och kärleksfulla precis som vi är och att den här resan på jorden innebär en del utmaningar och att vi inte kan undvika dem... MEN VI KAN LÄRA av dem... och för varje utmaning som vi verkligen lär av så går vi vidare... ännu mer UNDERBARA , VISA och fantastiska ... ÄNNU MER I VÅR GUDINNEPOWER.. visst är det så... Good Luck dear sisters.
onsdag 12 januari 2011
6 kommentarer:
Hej!
Tack för att du ger dig tid att kommentera. Du som inte har en egen blogg eller googlekonto kan i rutan "Kommentera som" välja: Namn och webbadress (funkar nog även utan webadress), eller Open ID eller Anonymt.
Hoppas det fungerar annars får du prova dej fram !
Varmt tack, din feedback betyder mycket för mig... Anne Solveig
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Anne- så glad jag är att du delade detta självutlämnande och ärliga inlägg med oss "systrar". Jag har gjort en liknande upplevelse idag och sitter här och reflekterar över hur negativa tankar så snabbt växer till negativa känslor och handlingar, MEN när vi tror oss vara säkra är det precis som vi testas på vår väg och det är ju bra tänker jag. För om vi tar även dessa erfarenheter till oss kan vi gå ett steg längre på vägen, saker kommer till ytan för att kunna skingras och för att vi ska kunna släppa taget om dem. Så det viktigaste av allt är nog att inte döma sig själv för hårt när vi gör de där snedstegen utan se att det är förfiningar som leder oss närmre ljuset inom oss själva. Stor kram på dig och tack än en gång. Jag behövde få dela dessa erfarenheter just idag. Det gör att jag kan se mer kärleksfullt och förlåtande på mig själv och ha modet att fortsätta på min inslagna väg.
SvaraRaderaPernila
Ja så fint du uttrycker det att det kan vara ytterligare ett steg på vägen...förfiningar som leder oss närmare ljuset inom oss...visst är det väl så... och tack att du med delade.. ibland känns det så helande bara att känna att vi är fler som delar liknande upplevelser.. vi är fler somn snubblar på vägen ibland.. men vi reser oss snabbare och snabbare.. och ibland kan vi hålla ut en hjälpande hand och dra upp varandra..varm kram
SvaraRaderaJa visst är det så! Att vi snabbare och snabbare reser oss och går vidare på vägen. Det är väl det som är insikten i det hela att vi förändrar vår handling ... och visst är det så att prövningarna bara finslipar vår känsla av vad jag innerst inne vill - utan dem kanske vi skulle ta in på någon villoväg utan att märka av det och upptäcka det väl sent ...
SvaraRaderaJag tror också det är oerhört viktigt att inte värdera sina känslor utan låta de komma och sedan gå! Bara för att man vill leva i en positiv anda, med sig själv och sin omgivning, får det inte bli så att vissa känslor är mindre tillåtna ... däremot viktigt att kunna släppa taget om dem och kunna se vidare - kanske rent utav blir prövningen en tillgång och insikt när man fått lite distans!
Tack till er båda!/Anita
Ja Anita.. så fint du beskriver det.. att prövningarna är en gåva som finslipar oss och hjälper oss på rätt väg...
SvaraRaderaJaaaa dags att bejaka känslorna för när de inte kommer ut.. det är då det ställer till det ännu mer .. men var och en får finna sitt sätt att släppa fram dem...så det känns bra ... och iblan kan det räcka med att bara acceptera att de finns där.. men själv är jag nog lite Drama-Queen..kram
Vi är allt...så att se på problem och svårigheter som våra lärare är en vis inställning till livet, kanske inte alltid så lätt, men det är när det "tar emot" och vi tar oss igenom som vi växer och blir redo för mer växande...
SvaraRaderaGoa kramar till er alla modiga gudinnor!
Mia
Ja visst blir vi starkare genom våra motgångar och utmaningar... tack för att du påminner om detta... Tänk så seg och stark den lilla tallen är som växer på klippavsatsen där det blåser och stormar... kram Anne
SvaraRadera