Kvinnocirklar och tjejgäng

Kära systrar. Jag har inte varit inne i Gudinnerummet på ett tag och ville därför bara titta in och berätta vad jag pysslar med. Jag har varit på Öland och har inte internet där men trodde jag skulle kunna sitta på biblioteket en stund men det fungerade inte heller. Min intention är ju annars att kunna skriva lite var och varannan dag.
Jag har skrivt på kvinnocirkelboken
Jag har suttit i farmors lilla hus på Öland och skrivit färdigt min bok om Kvinnocirklar. Nu känns det mesta klart och jag börjar få mer och mer tillit till att boken kan inspirera kvinnor att starta sina egna kvinnocirklar. När jag har gjort små ärenden ut i livet så påminns jag om det våld som sker mot kvinnor. Var inne i en affär och pratade med en kvinna som arbetat på polisen och hon sa att det blivit ännu värre den senaste tiden. Därmed känner jag mig ännu mer stärkt i att vi kvinnor behöver gå samman för att stötta och inspirera varandra. Tänk om alla kvinnor tillhörde en nära kvinnocirkel som kunde stödja dem på vägen i livet. Då skulle världen se helt annorlunda ut och då skulle vi inte längre gå med på att kvinnor, barn, djur och människor över huvudtaget, behandlades på ett respektlöst sätt.
Mina första"kvinnocirklar"
Jag njuter av att sitta och skriva på min bok om kvinnocirklar. När jag skulle skriva ett tack till dem som inspirerat mig på vägen så kom jag att tänka på sååå många kvinnor som funnits på min väg och som gett mig glädje och inspiration. När jag skrivit ned de flesta jag kunde komma på så kom jag att tänka på det lilla tjejgäng som jag var en del av i tonåren och hur mycket det betydde då att ha en kvinnogrupp att dela äventyr med, prata killar och förälskelser med och ha kul med. De var nog min första "kvinnocirkel". Det var jag, min syster Britt, Helen som alla killar svärmade för och som lärde mig att spela gitarr, Eija som var så smal men vacker i sitt långa mörka hår och Elisabeth som jag ungicks mycket med, samt min syster Britt.
Huka er grabbar här kommer tjejerna
Efter den tiden var vi ett mindre tjejgäng bestående av mig, min syster och en väninna som hette Ann-Sofie. Istället för att gå omkring på stan och vänta på att killarna skulle be oss att åka med i deras bilar, vilket många tjejer gjorde där jag växte upp, så köpte jag och min syster en egen Amerikanare. Det var en knallröd Dodge med svart tak och i fint skick. Jag älskade den. Därmed kunde vi själva "ragga" upp dem vi ville ha med i bilen och det fanns många som gärna åkte med oss. Vi hade så kul och träffade många trevliga killar och jag minns denna tid som en härlig tid i livet.
Jag tror att dessa tjejgäng fick mig att inse vad mycket kul kvinnor kan ha tillsammans och vad skönt och tryggt det är att ha ett nätverk av kvinnor runtomkring sig samt vilken styrka det kan ge i livet.
Så många inspirerande kvinnor
Sedan har det alltid funnits många starka, visa och kärleksfulla kvinnor på min livsväg, inte minst min mamma, farmor och mormor. Jag har även haft förmånen att träffa en mängd inspirerande kvinnor som jag lärt mig mycket av och som gett mig en grund att stå på när det gäller att leda kvinnokurser och kvinnocirklar. Jag skriver mer om dem vid ett annat tillfälle.
Just när jag nu sitter på biblioteket vid datorn så knackar det på rutan och Maria som jag känner lite sitter bredvid vid en dator. Hon berättar att hon har drömt om mig i natt och att jag tog 20.000 kr för mina kurser så hon kunde inte var med... Hur som helst tycker jag det var en bra vision som gav mig inspiration i att jag kan värdera min kvinnokurser i framtiden. Men det är klart att jag vill ju gärna att de som vill ska kunna vara med. 20.000 kr.. !! då var det nog min utbildning för kvinnor hon drömde om.