Yes I am just a normal human being!

När man kommer in på andliga intressen
finns det alltid en risk att få lite väl höga ideal.. t.ex att inte bli arg och frustrerad. Naturligtvis hänger detta också oftast samman med att våra föräldrar eller andra kanske sände det budskapet till oss. eller fick vi budskapet att vi inte ska gråta. Jag har upptäckt att jag varit alldeles för hård mot mig själv och dömt mig själv så länge och så mycket, varje gång jag blivit frustrerad. Kanske har det även varit en vinst i det att jag då kunnat dra mej undan och inte synas så mycket och därmed råka ut för samma sak igen.

Upptäckte den senaste veckan
när vi använt metoden "The work" att jag kanske kan lösa upp detta lite. Att bli arg behöver ju inte betyda att man är dålig eller måsta skämmas och gömma sig en vecka eller må dåligt i flera dagar och ha skuld. Att bli arg kan ju också betyda att man är en helt normal "human being" För ärligt talat så misstänker jag att de flesta som läser den här bloggen brukar bli lite arga, irriterade eller frustrerade ibland. En del av oss har istället inprogrammeringen att man inte ska bli ledsen eller andra saker. Men tänk om det är så att vi alltid är värda att bli älskade hur vi än beter oss och vad vi än känner. Att vår självklara värde finns där hur som helst.

Vi är ju skapade av Gudinnan
... vi kommer från den univesella skaparkraft som skapat allt med kärlek och därmed är vi ett med den skaparkraften.. i alla fall som jag ser det. Men sedan har vi själva skapat en falsk identitet som vi värnar om... en identitet som oftast säger att vi inte är okey som vi är... Det är som vi tror att vår egen uppfattning om oss själva stämmer bättre än Gud/Gudinnans eller skaparkraftens.. hur du nu vill se på detta. Det är ju att göra oss själva till Skapare av universum. Kanske dags att slappna av lite mer och inse att vi kan inte ändra vårt gudomliga ursprung. Vi kan glömma det, vi kan förneka det, vi kan totalt leva utan medvetenhet om det och utifrån det kan vi tänka tokiga tankar och göra tokiga saker... Men vårt gudomliga ursprung finns alltid där ändå... och när vi inser det så kan vi vila i det lite mer och vara lite mer överseende med oss själva och med varandra.

Är det alltid mitt fel om någon blir arg eller ledsen?
Samma sak gäller när vi ser någon annan som är arg eller ledsen. Vi blandar lätt samman det med vårt eget värde. Jag har haft inprogrammering att när andra är arga speciellt om det riktas mot mej. Då är det fel på mig. Därmed har jag gjort allt jag kunnat för att var andra till lags eller stöta mig med någon... Vilket tyvärr inte alltid fungerar då jag ändå har lite kort stubin... och då har jag direkt tagit på mig skulden... det var mitt fel. Jag tror att något viktigt har hänt nu den här veckan. Jag känner mig lite mer fri att bara vara den jag är och säga vad jag känner utan att tassa för mycket på tå.

Att säga det man känner rakt och vänligt
Idag t.ex skulle jag handla jordgubbar och grönsaker.. Då råkade det bli två köer och jag såg riktigt hur en tant i den andra kön försökte komma fram snabbt fast hon kommit efter mig, som stod i den andra kön. Då hörde jag mig själv säga rakt men vänligt: - Jag märker att det blivit två köer... vi som står här .. kom före och nu är det vår tur och efter oss är det er tur. Tanten såg lite snopen ut och jag själv blev förvånad hur rakt och enkelt det kom. När jag sedan frågade ägaren hur ekolgiska grönsakerna var kändes han lite besvärad och irriterad.. (även om han odlar på ett huvudsakligen bra sätt) men jag kände då att det handlade ju om honom... Kanske har jag tagit ett litet men mycket viktgit steg framåt, som gör att jag kan slappna av och vara den jag är lite mer.

Självklart ska vi vara vänliga
mot varandra så mycket vi kan, men ibland så blir vi ju frusterade, irriterade eller arga och då kan vi vara lite extrasnälla mot oss själva och inse att vi kanske bär på en tanke som inte stämmer och därmed tolkar det som sker på ett felaktigt sätt. Samma sak gäller ju även med alla andra. Samt att det ju alltid kan kännas bra att dela med sig hur man egentligen menade och vad man egentligen tänker om man råkat såra någon.

Yes we are Good!
Allt gott till er. Här kommer en sång som är absolut värd att lyssnas till!