tag:blogger.com,1999:blog-523165784430917974.post8998080996358466061..comments2022-04-02T01:26:14.809+02:00Comments on Gudinnerummet: Efter tid av tomhet börjar det nya Spira!Anne Solveighttp://www.blogger.com/profile/04978075175506758772noreply@blogger.comBlogger3125tag:blogger.com,1999:blog-523165784430917974.post-35202354395553109032012-07-15T12:50:10.976+02:002012-07-15T12:50:10.976+02:00Jag tror vi alla fick en stor dos av värme, kvinno...Jag tror vi alla fick en stor dos av värme, kvinnogemenskap, kärlek m.m. under kvinnofestivalen och då är det ju inte så konstigt att det känns lite tomt sen... Jag tror också att vi behöver bli tomma för att kunna fyllas av det nya...Så precis som du säger så fint Anita... att Surrender i detta.. vila i det.. se om det finns något vi kan uppskatta med tomheten.. Idag fyllde jag på med meditation..det kändes väldigt fint... då blir stillheten och tomheten mer vilsam och njutningsfull... Ja jag tror att vi kan behöva vänta lite bara... vänta in vår själ och det nya.. inte skynda på utan ha tillit att det kommer en impuls så småningom .. och då... kan vi ha tillit och följa den. Varm Kram och tack för dina alltid fina gensvar. AnneAnne Solveighttps://www.blogger.com/profile/04978075175506758772noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-523165784430917974.post-4763040998029881022012-07-14T17:35:58.563+02:002012-07-14T17:35:58.563+02:00Vad härligt det låter, Anne och vad skönt du beskr...Vad härligt det låter, Anne och vad skönt du beskriver något som jag ofta känner så svårt med att uppleva - just tomheten, fylld av ingentingkänsla, olust - snudd på håglöshet, som en avgrund jag inte vet slutet på ... svårt att bara stanna där och låta det ha sin gång, jag vill hela tiden "göra något åt" det ... och kanske är det just då det blir "fel", när JAG själv "blandar mig i" processen och inte kan ha tilliten ...<br />Jag har befunnit mig i ett stort tomrum, mer som ett stort vakuum ända sedan kvinnofestivalen! Det var fantastiskt där, energifyllt och givande, men för mig blev det mer som en enorm urladdning än som att jag fylldes med ny energi - jag har funderat mycket över det, för det är en ny känsla för mig ... faktiskt bitvis är det svårt att fullt ut andas i detta vakuum och jag kämpar med att lugna mig och våga känna tilliten fullt ut ... men det finns en förväntan och spirande längtan mitt i tomheten, mitt emellan mina tröttsamma tvivel ... det är precis som du beskriver det Anne, som en dimma - svårt att se, höra och att förstå! <br /><br />Det låter så förtröstansfullt och faktiskt vilsamt att våga vänta in! Våga vara i tomhetens stillsamma vilorum och vänta in vad som står på tur att "hända", smått eller stort, men just att våga vänta in ... vilken annan dimension det får för mig nu!<br /><br />Är det kanske det som är surrender … att våga vänta in det som SKA ske?!<br /><br />Tack kära, Anne för ditt inlägg, som jag känner sätter igång mycket i mig … <3 <3 <3<br />KRAM AnitaAnitahttps://www.blogger.com/profile/18216751417776532534noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-523165784430917974.post-20379028655121762822012-07-14T17:34:36.041+02:002012-07-14T17:34:36.041+02:00Vad härligt det låter, Anne och vad skönt du beskr...Vad härligt det låter, Anne och vad skönt du beskriver något som jag ofta känner så svårt med att uppleva - just tomheten, fylld av ingentingkänsla, olust - snudd på håglöshet, som en avgrund jag inte vet slutet på ... svårt att bara stanna där och låta det ha sin gång, jag vill hela tiden "göra något åt" det ... och kanske är det just då det blir "fel", när JAG själv "blandar mig i" processen och inte kan ha tilliten ...<br />Jag har befunnit mig i ett stort tomrum, mer som ett stort vakuum ända sedan kvinnofestivalen! Det var fantastiskt där, energifyllt och givande, men för mig blev det mer som en enorm urladdning än som att jag fylldes med ny energi - jag har funderat mycket över det, för det är en ny känsla för mig ... faktiskt bitvis är det svårt att fullt ut andas i detta vakuum och jag kämpar med att lugna mig och våga känna tilliten fullt ut ... men det finns en förväntan och spirande längtan mitt i tomheten, mitt emellan mina tröttsamma tvivel ... det är precis som du beskriver det Anne, som en dimma - svårt att se, höra och att förstå! <br /><br />Det låter så förtröstansfullt och faktiskt vilsamt att våga vänta in! Våga vara i tomhetens stillsamma vilorum och vänta in vad som står på tur att "hända", smått eller stort, men just att våga vänta in ... vilken annan dimension det får för mig nu!<br /><br />Är det kanske det som är surrender … att våga vänta in det som SKA ske?!<br /><br />Tack kära, Anne för ditt inlägg, som jag känner sätter igång mycket i mig … <3 <3 <3<br />KRAM AnitaAnitahttps://www.blogger.com/profile/18216751417776532534noreply@blogger.com